Det är sista dagen på 2009, bara några få timmar återstår.
-
Jag har precis börjat stressa, det är mycket som ska göras. Jag har börjat förbereda kakan och just då kommer min dotter och får syn på mig. Hennes ansikte lyser upp och hon säger ååååååå, jag vill också vara med och baka. Jag fräser irriterat och stressat åt henne att nej, inte nu- jag har inte tid. det får bli en annan gång. Hon tittar med stora ögon på mig och säger: - men snälla mamma, jag vill också baka.
-
Och så ser jag mig själv utifrån och skäms. Vad spelar det för roll om kakan inte blir perfekt eller om saker och ting drar ut lite på tiden.
-
Usch vad jag är intolerant ibland. Och prioriterar fel.
-
När ungarna var små så läste jag om anna wahlgrens "sluta- skrika -metod". Den gick ut på att låta barnet skrika men gå in då och då och så skulle barnet lära sig att somna ensam.Jag provade den och mådde jättedåligt. På dagis skulle man bara låta barnen skrika när man gick därifrån men jag klarade det helt enkelt inte så jag tvingade min man att lämna barnen då det var riktigt små. Tack och lov vägrade han lämna ungen skrikande utan stannade tills barnet lugnat ner sig, trots fröknarnas protester. Sedan såg jag på "Nanny" eller vad det hette där man bla skulle låta barnen skämmas i någon slags skamvrå då de gjort fel och program efter program visade hur bra det fungerade.
-
Det är svårt att vara förälder. Många är råden om hur man ska vara och förutsätter oftast att alla barn är likadana. Jag har två barn och de är mycket olika varandra. Det som funkar på ena ungen blir bara katastrof när jag testar samma på den andre.
-
Jag blir ofta irriterad på ungarna när de inte gör som jag vill (vilket händer ganska ofta) och jag är ofta för stressad för att lyssna på varför de inte gör som jag vill.
.
Som sagt, året är 2009 och jag väjer som min sista låt på året en sång som har några år på nacken. Egentligen är väl sången inte något musikaliskt mästerverk men texten är bra om man verkligen lyssnar på den. Så mitt i alla dessa råd om barnuppfostran vill jag skicka en liten påminnelse till alla oss föräldrar. Tänk om det faktiskt är som Afzellius sjunger....
När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur
Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt
Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt
I provrummet bredvid mig bytte en ung kvinna om och provade något. Utanför stod hennes pojkvän och i barnvagnen låg ett barn. Han suckar och stönar och hon frågar honom vänligt ifall han kan hämta en mindre storlek av samma tröja.
-
Han suckar och stönar ännu mer och säger att det inte är någon idé eftersom han ändå inte hittar. Hon väser lite irriterat att de är precis bakom honom och han stönar ännu mer.
-
Men herregud, så svårt kan det väl inte vara att sträcka ut handen och räcka henne en tröja har jag lust att säga åt honom men jag är tyst.
-
Han ger henne tröjan men fortsätter sucka och efter ungefär 30 sekunder så säger han att deras barn börjar vilja gå. Barnet har för övrigt inte vare sig sagt eller visat något som skulle tyda på att det var rastlöst.
Det finns inget värre än att köra bil bakom en polisbil. Kön går alltid ENORMT långsamt eftersom folk är rädda att de ska fortkörningsböter och väljer därför att köra MINST 10 km under den tillåtna hastighetsgränsen. Bilen framför polisbilen körde 60km/h och jag blev mer och mer irriterad.
Så ökade farten något men trots det gick det för långsamt och jag tog mod till mig och fräste om hela bikön, inklusive polisbilen. Å så befriande det var!
Jag var på badis nu på kvällen och måste bara återge en liten diskussion i omklädningsrummet:
-
- Jag ska ta ut min spiral säger den ena kvinnan
- Jaha, vad ska du ha istället säger den andra.
- Ingenting, jag behöver inte
- Det är när man är singel som man verkligen behöver
Skratt och finiss
- Ja, men när man är med en massa okända så räcker det ändå inte med spiral!
Jodå, så kan det vara. Det var INGEN på badis jag kände eller ens kände igen. Inte ens en lite elev var där och jag fick en egen bana. Jag var helt ensam i bastun och njöt av tystnaden.
Det finns många bra och roliga reklamfilmer men det finns nog ingen som fungerat så bra på mig som just Ica-reklamen. Jag upptäckte att jag gick där bland hyllorna och plockade på mig icas egna varor samtidigt som jag nynnade på sången "icas egna varor som vi gjort själv". Det känns som att komma hem och jag väntar nästan på att stig ska dyka upp där bland hyllorna. Det där med köttfärsen är som bortblåst och nu är det bara ica och jag igen.
Visst väcker rubriken ett visst intresse? Ja, vad ska man hitta på nu när den rosa kameran gått i graven och jag inte har några konstiga elever att blogga om!?
-
Jag kör med något som alltid fungerar, vågade bilder. Och till dig som nu blir lite besviken kan jag berätta att detta anses som mycket vågat i vissa kulturer - på fullt allvar. En kollega till mig läste en bok och berättade om främmande kulturer och det visade sig att just en blottad nacke var något häftigt i denna kultur.
Och när jag ändå håller på med dessa vågade bilder så kan jag ju lika lägga upp en nästan lika crazy bild.
Vi snackar morgonrock, vi snackar jullov. Notera den senaste innefrisyren. Jag kallar den "jullov utan hårborste"
Jag följde Ninas uppmaning! Jag tittade faktiskt på "året med kungafamiljen". Det var ett "mucket intressant og rolig program" En liten fundering dock: Viktoria du som ändå verkar vara en ganska jordnära person med sunda åsikter. Du som verkar bry dig barns och människors rättigheter, när du och Daniel får barn, kan ni då inte ge ert barn chansen att välja själv. Ta en titt på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, speciellt artikel 23:
1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.
Och Vickan samt alla andra - här får ni en liten reflektion inför det nya året från mig!
Tänk som mycket som man gör - som man egentligen inte vill! Tänk så mycket som man vill - som man aldrig gör!
Paljettklänningen var lite vågad för att vara mig men jag gillade den. Klänningar är ju roliga att ha och roliga att köpa men de är kanske inte sådär jätteanvändbara. Istället vill jag slå ett slag för fulkläder som är sköna. Ibland är det skönt att smyga omkring i en jätteful fleecetröja. Egentligen är väl tröjan inte så hemsk men den är min mans och storlek för stor för mig så ärmarna är uppvikta och jag känner mig som den där figuren i lennart helsings sång (jag tror han hette så).
-
Det var så roligt…
Det var så roligt jag måste skratta
Det kom en tre-kantig gubbe in.
Han hade trä skor och näver-jacka
Och hatten kantad med korva-skinn.
Han satte sig på en pall i köket
Och drog ur fickan sitt mun-spel opp
Och börja spela så allting dansa
Med skrim och skrammel och tjo och hopp
-
Men igår tog min man den när han skulle ut och springa och jag blev lite irriterad men sa ingenting utan tittade bara surt på honom. Idag har jag istället en superskön morgonrock i fleece på mig som jag fick i julklapp. Den är inte lika ful, men faktiskt lika skön
Egentligen sökte jag lennart hellsings "det var så roligt" men så hittade jag den här som KONSTANT visades på tv tidigare. Förlåt mig IKA, du är säkert jättetrevlig och men jag har mått jättedåligt av ditt "Ika i rutan". Det var som ett gift, en drog. Jag ville verkligen inte titta men kunde inte låta bli och mådde alltid dåligt efter att ha sett ännu ett avsnitt av IKAs pantomimteater. Jag tyckte faktiskt ännu sämre om IKA än om staffan och den där storpotäten (som jag var livrädd för).
Idag var bibblan äntligen öppet och först var det stor sorg då benten var utlånad men sedan stor glädje då det visade sig vara någon slags pepparkaksutställning uppe på barnavdelningen
Det längst ner i bild tror jag ska vara ripor ifall du trodde det var något annat. Jag har själv deltagit i en pepparkakshustävling en gång i tiden. Jag gick i sjuan och vi var några tjejer som bakade på centralgården. Det gick väl sisådär och det slutade med att Annica fick ett ägg rakt i ansiktet och fritidsledaren var jättearg. Vi hade räknat fel på taket så det räckte tyvärr inte till och huset blev inte en klassiks skönhet direkt. Sedan var det utställning med jury och allt och långt senare fick jag på omvägar höra att vårt hus kom sist i tävlingen. Nåja, jag har kommit över det vid det här laget.
'
Jag gillar Kirunas bibliotek och speciellt barnavdelningen är sådär gammeldags på något sätt. Jag tror den såg ut som idag när jag var barn, men jag kan missminna mig.
Men sedan hände det något spännande. Två beslöjade kvinnor kom in på barnavdelningen och jag insåg snabbt att det var dags för bönestund. Det var lite blött på toaletten och jag antar att det hade varit en rituell tvagning och religionslärare som jag är så blev jag lite uppspelt. Jag ville titta men ville samtidigt inte stirra och jag skäms men jag fotade i smyg, jag kunde helt enkelt inte låta bli. Men så hemsk är jag inte eftersom man faktiskt inte ser så mycket och inte kan urskilja någon person.
Min dotter blev glad då kvinnan låg och bad på golvet. Hon tog sin overall, gick bort till bönekvinnan och började klä på sig precis bakom henne. Jag försökte diskret få henne att inte störa men det brydde hon sig inte alls om. Dottern förstod nog inte alls vad som pågick utan tycket nog bara att det kändes helt rätt att klä sig bredvid kvinnan. På bild ser vi också de avtagna skorna eftersom man tar av sig skorna vid bön. En annan viktig detalj är riktningen och enligt min vädersträcksnäsa så har hon också prickat in riktningen mot Mecka.
Jag såg nästan ingenting utan var tvungen att dela luggen, ungefär som en gardin (innan panellängdernas genombrott). Min frisör har åkt till Stockholm över julen och jag är mycket besviken över den dåliga servicen. Vad sjutton gör man? Jag tänkte vänta tills frisören kommer tillbaka från sin julsemester men jag blev mer och mer irriterad över luggen. Tyvärr så måste jag säga att luggen vann denna gång så nu sitter jag med en snedklippt lugg, men å andra sidan så ser jag väldigt bra.
Dagens händelse skulle bli en tur till biblioteket för att lämna in spelen och låna nya. Det brukar alltid vara öppet på söndagar men just denna söndag var tyvärr biblioteket stängt. Ungarna var mycket besvikna.
Däremot var affärerna, eller några, öppna dagen till ära så det blev en liten sväng på stan istället. Jag mutade ungarna med tuggummiautomaterna och det fick bli kompensationen för att bibblan var stängd. För min egen del hittade jag lite nagellack för tånaglarna. Från att ha varit proppat med folk på stan igår så var det väldigt lugnt idag och det fanns inga köer, varken till kassorna eller provrummen.
På Oscars café såg jag några fd. elever som satt och fikade i lugn och ro. Det verkar vara ganska blandad befolkning på det caféet men kanske mest pensionärer och barnfamiljer. Vet inte om det blir det nya fiket som får bli stammisarnas tillhåll. Vi som var med förr kommer ihåg kultcafét som gick under namnet DOMUSFIKET. När jag var liten var det som att stiga rakt in i en gaskammare för på den tiden fick man röka på café- Gubbarna satt i gråa byxor och hängslen och rökte cigarr. Då, när jag var liten, var fiket enormt stort och jag beundrade de blå glasknopparna som fanns som häftig inredningsdetalj på toaletter och annat. Men det var då det. Fiket är sedan länge borta och hur nostalgisk man än blir så är det så att tiderna förändras och nästa generation kanske tänker tillbaka på café Oscar som de brukade fika på när de var barn.
Såhär såg det ut när jag var liten. Och en våning upp, där man skymtar blåa gardiner, låg domusfiket.
Helt ok då det är mörkt ute men en förbannelse då man möter folk som inte stänger av dem i tid. Det finns bara en sak som enligt min mening är värre när det gäller billampor och det är folk som slår på billamporna INNAN man passerat.
-
Jag får för mig att det är män som inte riktigt klarar det här med helljus. Jag får för mig att de tycker det är coolt att slå av dem sent och att det är döööööööhäftigt att slå på dem innan man passerat. Ungefär som att det är coolt att inte lägga ut blinkers eller att köra bil utan bilbälte. OOOOOOOOOOOh, snacka om living on the wild side....
-
Om jag kommer körande i upp- eller nerförsbacke så brukar jag slå av lamporna INNAN vi möts med hänsyn till de mötande bilarna. Men tro det eller ej, men majoriteten av bilförarna visar inte denna hänsyn. AAAAAAAAAAAAh, jag blir irriterad och bländad.
En kollega till mig tipsade om santa marias krydda chili-choklad och den var riktigt bra. Egentligen var det lukten hon lovprisade och det luktade mycket riktigt underbart i huset efter ett tag men även smaken var bra. Jag provade att gnida in revbenspjällen med kryddan och det passade tyckte jag. Sedan kryddade jag också avocadon med kryddblandningen och jag kan rekommendera chili-choklad (om inte annat för luktens skull)
Det var lite mellandagsrea trots allt och jag kom hem med två nya klänningar. Jag känner mig riktigt nöjd över dagens inköp.
-
På kicks var det stor parfymrea och många parfymer såldes för halva priset. Efter att ha luktat på några stycken så var det helt enkelt inte möjligt att känna någon doft alls och jag fick hjälp av en MSP-elev som, enligt min mening, hade en mycket bra parfymnäsa. Jag fann att de flesta reaparfmer luktade antingen väldigt sött eller myggmedel så det blev ingen parfym idag.
.
Dagens ångestaffär får nog ändå bli lindex där alla verkar ha samlats och kön ringlade sig ända till underklädesavdelningen. Jag lade tillbaka mina varor och konstaterade att det helt enkelt inte var menat att köpa något. Lindex har verkligen lyckats med att locka ALLA åldrar, barn, ungdomar, vi mitt emellan samt pensionärer.
.
Sedan såg jag faktiskt också micke på stan men han var så upptagen i sitt stora sällskap att han inte såg mig. Om han fyndat något vet jag dessvärre inte.
-
Det är jullov,
Imorse sov jag ända till tjugo över åtta. Det är i snudd på rekord för mig. Jag undrar hur detta ska sluta....
Jag fick ett knallrött nagellack av min dotter i julklapp och jag tackade artigt för det fina nagellacket. Och jag vill verkligen inte trampa någon på tånaglarna för rött nagellack kan vara fint på vissa, speciellt på de personer som har sådär fina och välvårdade naglar och välstrukna skjortor. Men på mig, som aldrig lyckas bevara en enda nagel, och som är för slö för att stryka mina skjortor så blir det bara trashigt.
-
Notera sotfläckarna på handen. Lite otippad kombination med de röda korta naglarna.
-
Hon frågade mig flera gånger var nagellacket var och efter många om och men var jag tvungen att måla naglarna. Dottern tyckte det blev superfint och jag tänkte inte desto mer på mina avbitna, avskavda white-trash naglar.
-
Men nu är det dags att bege sig ut bland folk och jag söker DESPERAT efter nagellackborttagningen.
Så kom då äntligen jultomten till ungarnas stora glädje men han var som lite konstig i år. Jultomten hade inga skor utan gick i strumplästen och när ungarna tittade på honom förklarade han att "socialdemokraterna har tagit mina skor".
Inte undra på att i alla fall den minsta blev livrädd. Så nu lär ungarna vara rädda både för tomten och för socialdemokrater. Sedan slog tomten barnen i huvudet med sin käpp. Efter några julklappar så gick tomten ut igen, utan skor.
Det går visst att hämta en julgran med den konstiga sågen, det tar bara lite längre tid. Men jag hittade en vanlig såg och så var det dags att bege sig ut i kylan.
Det var kallt, jag hade väldigt stora skor, det var mörkt och jag hade granbarr i stövlarna. Först tänkte jag välja noga och väl men vid närmare eftertanke så kändes det helt rätt att bara ta första bästa.
Jag tog den första mössan jag hittade och det var passande nog en tomteluva. Det gick ganska bra att såga men jag fick in snö i skorna så förutom granbarr så blev det också blött och kallt i skorna. Just i detta nu tinar granen och jag måste tyvärr säga att den var vackrare med snö på.
Jag gillar julmust men den ska vara kall. Så för någon timme sedan ställde jag ut julmusten på bron för att den skulle kylas av något.
Jadå, geno
mfrusen. Det är kallt ute och dagens varning del två blir således att inte ha saker ute längre än kanske en halvtimme om det är kallare än -20 grader.
'
Till den som funderar lite över ifall den rosa kameran gjort comeback kan jag berätta att så icke är fallet utan jag fotar med min telefon (den telefon som orsakade viss irritation tidigare i höstas)
'
Och ja, jag har köpt light men säg inget till sara p. Men jag har köpt vanlig julmust till ungarna så den enda som dör av aspartanförgiftning (eller vad man nu dör av) är jag själv, så socialen behöver inte kopplas in!
Kameran är nedpackad och bilderna som finns där får förbli där. Jag vet inte ens själv vilka bilder som finns där.
'
Hur som helst, jag vill tillägna detta äntligen jullovs-inlägg en elev som ibland varit i blåsväder men som nu vuxit upp och flyttat till den stora världen out there. Jag trodde ett tag att hon var avstängd från internet men det visade sig vara felaktigt. Hon tyckte jag skulle lyssna på tidvis med winnerbäck men jag får väl kontra med ytlighetens högborg och en grupp som bespottats av kultureleiten,
-
Till de läsare/lärare som tar allting bokstavligt får jag väl säga jag att det är BILDLIGT talat och skämtsamt menat. Ingen behöver ringa björklund utan ta det för vad det är.
Ps! Jag tänker på dig också ibland, oftast inte men det händer! Och säga vad man säga vill om dig men du var i alla fall inte grå!
God jul och gott nytt år önskar jag alla, lärare såväl som elever. Eller som det stod på vår julstjärna hemma (när jag var liten): -Go´Jul skitstövlar! (Det stod det på riktigt, och ingen behöver ta åt sig. Jag önskar alla en god jul)
Nu är det bara en halv dag kvar av skolan och sedan är det dags för ett långt och härligt jullov, något som jag och många andra kan behöva. Dags att gå vidare, luften är rensad och kameran är arkiverad. No hard feelings!
Standardfärgen i klassrummen och korridorerna är grå. Sådär kallt ljusgrå på något sätt.
Ja, det var ju en början på inlägget. Jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja. Jag brukar aldrig ha någon plan när jag skriver uten det får väl bli det det blir.
Utanför vårt arbetsrum finns det en vägg (bredvid msp3s skåp) som är ful och skadad. Micke och jag satte tidigare upp bilder där och jag tyckte själv att det livade upp den gråa och trasiga väggen. Men lärare efter lärare kommenterade väggen och den ena kommentaren var syrligare än den andra. Det var tydligen väldigt provocerande och jag har märkt att världen är full av människor som mycket gärna tar tillfället i akt att passa på att säga något sådär lite småelakt varje gång chansen ges. Ibland har jag lust att skrika till dessa människor "men om du ALDRIG har något snällt att säga kan du väl lika gärna hålla käften". Fast jag brukar nöja mig med att krasst konstatera för mig själv att de måste vara tråkigt att se på livet på det sättet och så går jag in på arbetsrummet och lyssnar på lite musik som får mig på gott humör.
Tillbaka till den gråa färgen. Jo, det är som sagt mycket grått i skolan.
Micke och jag har nu bloggat i över ett år och det har inte varit friktionsfritt alla gånger. Redan första veckan skulle en kollega till mig tillrättavisa mig och skulle förklara för mig vad jag borde och inte borde skriva på bloggen. Det gick väl sisådär kan jag såhär i efterhand konstatera.
Det är rätt kul att blogga trots att det ibland medfört en del sura kommentarer. Fast på senaste tiden har det varit väldig många sura kommentarer.
Igår hade vi lärare julfest och det var en trevlig tillställning med musik och tävlingar. Bara såhär i förbifarten kan jag också berätta att mitt lag VANN musiktävlingen till mickes stora förtret (mycket tack vare vår superingela).
-
Hur som helst, en lärare skulle efter ett visst alkoholintag, tala mig till rätta och nästan hatiskt spydde han sin galla över bloggen och över min fotogärning. När han upprepat samma sak fem gånger fick jag bita mig i tungan för att inte säga vad jag egentligen tänkte utan upprepade för mig själv "let it be, let it be - det är julfest". Och jag är stolt över att jag med åren lärt mig att ialla fall vissa gånger kunna släppa saker.
Och det kanske är som Micke skrev i ett tidigare inlägg - för vissa människor är nog skadeglädjen den enda sanna glädjen och för vissa är den starkaste drivkraften avundsjukan.
Jag borde väl kanske egentligen inte skriva det här inlägget men även om jag, som jag tidigare nämnde, lärt mig att skaka av mig vissa saker så är det bara så himla skönt att någon gång verkligen säga (eller skriva) vad man faktiskt tycker och tänker.
Nu är det ju faktiskt så att jag själv börjar bli lite trött på att blogga och det tar i ärlighetens namn lite för mycket av min tid så det handlar väl kanske inte bara om de gråa människorna som försöker måla allt i en jämngrå kall färg men det här får väl kanske bli slutet på bloggeran.
Jag kommer inte att sluta blogga men den rosa kameran har väl kanske gjort sitt på skolan, i alla fall på blogg 223. Och om du som nu läser detta tänker komma med ännu en syrlig kommentar tycker jag att du ska läsa inlägget en gång till innan du skriver. Den rosa kameran var väl helt enklet rosa och inte grå eller hur man nu väljer att uttrycka det.
Egentligen trivs jag bra på jobbet, riktigt bra faktiskt ,men vissa dagar känns det som att jag inte kan andas. Det är de dagar de grå människorna syns mer än de färgade och de dagar då väggarna är extra kallt gråa och alla klassrummen är stängda och det enda man ser är gråa korridorer. Jag får svårt att andas där varje klassrum ser likadant ut och där bänkarna står i en exakt ordning och inte får rubbas. Det känns nästan som att taket kommer för nära golvet och som att de grå väggarna flyter ihop.
Jag vet att jag är slarvig men jag trivs faktiskt i ett klassrum där bänkarna får stå i oordning och vantrivs där motsatsen gäller. Men jag skäller inte på de kollegor som har bänkarna i en exakt ordning. Och jag tycker faktiskt, för att citera Karlsson på taket, att det är en världslig sak ifall jag glömt en penna i ett klassrum. För mig är det obegripligt hur en kvarglömd penna kan väcka en sådan irritation och jag tycker inte om att behöva känna stress över att jag kanske glömt min kopp eller min penna i "någon annans" klassrum. Men jag försöker verkligen tänka på det. Trots det kan jag ibland glömma bort att diska min mugg eller något liknande.
Så, nu känns allt bättre igen. Någon/några kommer säkert att ha synpunkter på inlägget men just nu skiter jag faktiskt i det. (Och JA, jag skriver faktiskt SKITER på bloggen)
Stefan har köpt nya skor och det blir stor uppståndelse i arbetsrummet. Tidig morgon och turistklassen har lite morgonfika i sal 220 Men vad säger Mr. ordning - får man fika i klassrummet och om man inte får det, får då läraren dricka kaffe i klassrummet? Efter att ha varit sugen i flera år så tänkte jag prova apmuggen men den var dessvärre sprucken. Men så blir hjag glad för jag hittar min fina lulemugg som jag fick av sara och som stina inte fick. jag undrar var den kan ha varit. Peter blur utsedd att sammanställa historiedagsgrejset eftersom han är "neutral". Detta har jag dick synpunkter på och kommer med några väl valda kommentarer i bakgrunden. Sedan ser vi micke som gör en djupdykning i skåpet. Det är fredag idag.
Sedan till den eviga frågan: Vad gör en mentor till en bra metntor? Peter vet svaret!
Jag gör mina sysslor innan micke dyker upp. Det är lugnt och tyst eftersom mediaspelaren inte går igång och lurvas och jag har lite morgonmys Igår eftermiddag kom stina förbi och berättade en hel del spännande och ospännande saker. Bra, bra säger jag.
Carl och extremskidåkning diskuterades, Vicotria fick ännu ett skrattanfall och jag lyckades med konstycket att visa hur man gör en elev obekväm genom offentlig avbön.
På samhälls var det djupa språkdiskussioner och mitt i allt detta kom jag på vad peter är bra på. Peter är bra på att knöla ihop skräp och att sedan pricka papperskorgen.
Micke, micke, du har något därbak. FÖrst trodde jag det var en utväxt, någon slags svans men det visade sig bara vara en elev som traskade efter micke vart han än gock
Skobyte och uppladdning inför min föreläsning. I korridoren skådar jag en lärare som tänker åka hiss trots att man inte får det. Vi inledde lektionen med lite härlig genomgång, sedan dags för en film med E-types pappa. Filmen varvades med lite genomgång kopplat till elevernas fördjupning. Själv tycker jag det gick bra men några elever såg oroväckande trötta ut. Sedan är det slut på lektionen och britt+britts elever kommer. De ska skriva julkort och de elever som fått tomtekortet är nöjda men några är lite upprörda som fick "den fula ungen". Jaja, livet är lite orättvist. MSP1s vän växer och sedan ser vi en elev som sitter precis som jag brukade sitta innan jag började använda klackar. Redovisning om det byxantinska väldet och klassen lyssnar intresserat.
Enligt rykten så var det en f.d. MSP-elev som så gärna ville träffa oss häromdagen, tyvärr var vi inte "hemma". Det var inte den sk strumpbyxdragarn, men vittnet till det hela kan kanske hädanefter få namnet strumpbyxfixarn.
Det ringer på dörren och det kommer två elever som ska vara lediga MEN som inte verkar tordas fråga själv utan tog med sig "farsan" Micke måste vara en mycket skrämmande och hotfull lärare. Det trodde man kanske inte men så kan det vara, allt är inte alltid som man tror.
Jag frågade vart de skulle men det är tydligen TOPPHEMLIGT och inte ens jag vet alltså vad som är på gång.
En elev fyllde år igår. Stort grattis. Två elever tog jullov lite tidigare än oss andra och en av eleverna gick trots att jag sagt att hon inte fick. Sedan ser vi biggan på väg in på toan med en kopp i handen. Hon sa att hon skulle ta ett urinprov och lättlurad som jag är så gick jag på det. Jag är nästan lika naiv som stina ibland.
Tre ungar + en morsa i en liten bil i Kiruna. Ena sexåringen säger: - jag kan ett ord på japanska - vaddå undrar den andre sexåringen - koonnnittoaaa (ursäkta stavningen), det betyder välkommen den andra sexåringen är tyst ett tag och säger sedan: - betyder det inte hallå?
Tips! När ingen lyssnar, passa på att sjunga refrängen så högt du kan. Du får ut alla dina agressioner + efteråt känner man ett lugn som är behagligt. Try it!
Det var gott, jag är mätt. Rune och Micke var på gott humör och uppskattade lunchen. Det blev dock en något trist avslutning för min del eftersom gaffeln hamnat i äpplemoset och jag insåg att det skulle bli lurigt vid brickinlämningen!
Det var mycket tomt i sal 220 eftersom MSP2 har nationellt prov i matte. Per var en av de betrodda mattevakterna. En elev var lite sen till skolan men skyllde på pappa. Jag konstaterade att eleven i rutig skjorta ser väldigt skötsam ut om man tittar snabbt och på bild tre ser vi grupp martin som bosatt sig vid "sitt" bord på bibblan. Jag går vidare och hittar Håkan djupt försjunken vid sin dator och noterar att han ser ut som en univeritetslektor i filosofi. Bosse ser inte ut som en universitetslektor i filosofi men det gör inget, han är bra ändå. På arbetsrummet ser vi två elever som är glada inför det stundande mentorsmötet.
Dagens uppklippning går egentligen till Erika i MSP2 men hon hann undan kameran. Men det visar sig att även en annan yngling var i behov av uppklippning. Det fixade MSPs alldeles egen vaktis.
På bild ser vi också två unga damer som i princip ALLTID är sena till morgonlektionen men dagens ris går faktiskt inte till dem utan till bussbolaget som har hand om luossaområdet. Kan det vara hörvalls eller är det kiruna buss måntro? Antingen är verkligen bussen alltid försenad eller så har damerna lurat mig
Har ni pennvässare? Kristin har tydligen nationellt prov i matte och vi försöker hjälpa. - Ni har vattenfall och julgran men ingen pennvässare utbrister hon otacksamt. - Glöm inte rökelsen svarade jag
Inget överdåd perecis, men är det besparingstider så är det. Det fanns dock tre flaskor svart nagellack, alt tippex för satanister. Jag tog inte av det svarta tippexet.
inne på samhälls är det någon slags samling och per och jag har lite fortbildning innan min sista lektion börjar. Sedan är det dags för historia med MSP1 och mina gör en stor insats genom att sudda tavlan ordentligt.
Först ser vi armbandet som hittat rätt ägare och sedan en stackars lärare som blir attackerad av hotfulla elever. Mina har lyckats fixa tavlan och sedan bär det av in på bibblan. På arbetsrummet hittar vi två elever som söker datorer.
MSP1 jobbar fligigt (vissa) i bibblan men så hittar jag några ungdomar på podiet i hjalmars hörna. Men titta, julgranen är ju släckt. Det fixar sofi och sedan var det slut på lugnet för helt plötsligt dyker lina upp
På bibblan pysslas det med pp-presentatiner och i rasthallen hittar jag en del till av MSP2 och de jobbar trots att det inte ser ut så (johan gjorde något medan emil åt). Inne på samhälls hittar jag gottagrisar och i sal 219 är det ganska tomt eftersom eleverna är utspridda över hela skolan.
I lilla datasalen sitter det några elever och william frågar mig om jag är bra på datorer.
jag svarar lite kaxigt att jag är bra på allt och det visar sig att han råkat vända skärmen på något underligt sätt så han måste titta på högkant. eftersom jag själv råkat ut för detsamma visste jag exakt hur det skulle åtgärdas och eleverna blev mycket imponerade.
-
jag får också höra lite hemliga saker och råkar avslöja vissa färdigheter på detektivområdet. Eleverna tittar lite konstigt på mig.
sivbritt jobbar också sent och sanna har på sig den nya klassjackan. men vad har hänt på bibblan? det lilla raset (till skillnad från det stora) har inträffat men margareta tar det med ro och plockar fram skruvmejseln.
tjugo över fyra och det är dags att gå hem för oss. Men för MSP2 slutar inte arbetsdagen förrän drygt en timme senare. Så kan det vara!!
Mina kollegor på samhälls har många fördelar, eller ja, i alla fall några. MEN även solen har sina fläckar och ibland kan man nästan likna dem vid en flock hyenor som kastar sig över ett stackars byte som råkat blotta strupen.
Ok, det var kanske en lite elak jämförelse och något överdriven men ändå, jag undrar:
-
- var tog solidariteten vägen?
-
I alla klassrum utom ett finns det jättefina julljustakar som lyser upp tillvaron för både elever och lärare. Utom i sal 219. Redan i slutet av november upptäckte jag det inträffade men tänkte att jag inte skulle bry mig. Ända till idag. En elev undrade var julstämningen var (men syftade egentligen på något annat) och jag tänkte först börja förklara varför jag inte hade någon ljusstake.
-
I sann "den starkaste och snabbaste roffar åt sig och får mest-anda" har min ljusstake blivit slaktad. Någon/några behövde väl lampor till sina ljusstakar.
Den vänstra bilden visar ett av många exempel på klassrum där det finns ljusstakar. I mitten ser vi hur någon lämnat kvar en lampa.
-
En kollega till mig föreslog att jag kunde slakta den andra trasiga ljusstaken som fanns på hyllan. Läraren i fråga är inte ellärare och jag tackade vänligt men bestämt nej till att få fyra lampor i min seriekopplade ljusstake.
-
Så till alla elever som sörjer att det inte finns någon ljusstake i sal 219 kan ju trösta sig med att det finns i övriga klassrum på samhälls.
-
Denna stress har man tidigare år upplevt då några (rätt många) paxat hela uppsättningar av läroböcker och den stackare som tagit ut K/A-dagar i augusti blir utan läroböcker.
-
Så, med risk för att bli kallad kommunist istället för papist, så vill jag skicka en lite julhälsning och en liten påminnelse om att det snart är jul
En lycklig elev fick tack vare bloggen och en uppmärksam kompis tillbaka sitt fina armband hon fått i present av en spässiäll person. Dagens lärdom: Det kan löna sig att läsa bloggen.
Jag kom in i klassrummet för att göra iordning lite grejs men då satt det en hel klass där som sa att läraren sagt att de skulle vara där. Jaha sa jag och så gick jag. Efter det har vi en klassövergripande bild då MSP1 behöver låna datorn under SP2s lektion. Det gick så bra så efter att de lovat att inte röja.
Jag har fortfarande inte riktigt vaknat men jag har gjort en hel del viktiga saker ändå, tex städat och lyckats få med mig micke i städivern. Per förbereder genom att titta igenom en spännande film om festligheterna kring firandet av Buddhas födelsedag. Jag passar på att diska.
Jag läser och läser och ledsnar på att läsa med jämna mellanrum. Tänk att det är ( för mig) så mycket enklare när någon berättar än när man måste läsa själv. Jag är helt enkelt inte en sådan där läsmänniska utan en hörmänniska. Därför hittar jag hela tiden på andra saker att göra, just nu är det att blogga.
'
På lektionen idag var det några elever som försiktigt påpekade att bestämt inte stavas bestämmt som jag skrivit det. Och det är ju det där med bokstaven M. Det vilar en förbannelse över bokstaven M. Hur sjutton ska man veta när det är ett M och när det ska vara två?
'
Min kollega Micke har upprepade gånger förklarat för mig att det aldrig ska vara två m innan en konsonant. Jaha brukara jag säga och så går det ungefär tre dagar och så frågar jag honom om det ska vara ett eller två m.
-
Än en gång vill jag citera Nalle Puh (eller om det nu var kanin)
"Vissa dagar har det ingen som helst betydelse om man kan stava till tisdag" (Det är svårare på engelska, tuesday du vet)
Det är mörkt, det är kallt och det är mycket att göra.
'
Därför är min förhoppning att jag ska skriva en sak som gör mig glad varje dag (mina jag-ska-projekt brukar inte bli så långlivade men whatever)
'
Dagens sak som gör mig glad går till en elev i MSP2, en kille som har ett skratt som helt enkelt gör mig glad. Jag hör ofta hans pipande skrockande inåt-skratt i korridoren utanför mitt klassrum och kommer på mig själv att bli glad varje gång jag hör hans skratt. Idag hörde jag det igen när jag var på väg ut ur aulan och blev sådär varm i hjärtat och dagen blev lite roligare
Det har varit mycket luciafirande för esteternas del och jag satt själv och myste imorse då esteterna sedvanligt hade hand om luciatåget. Det var stämningsfullt och vackert och det gjorde inte så mycket att vi inte fick någon lussebulle eftersom jag uppskattar sången mer.
-
Efter många lusseuppträdanden och ett flertal elever som var så trötta att de bad om att få slippa lektion på eftermiddagen och en brutal och hänsynslös lärare som vägrade ge eleverna ledigt så tycker jag att ni gjorde det jättebra. Nästan hela klassen där och inga sura miner. Bra gjort, både lektionen och luciatåget!
Någon var tydligen skadeglad över att Nina hade glömt sin kamera, men säg den glädje som varar, vi har nämligen fler kameror, så här kommer en liten resumé över dagens händelser:
Förväntansfulla elever inför Lucia dagen efter, men var verkligen alla ettor där?
Så var det dags för skönsjungande elever
Sedan full fart mot fikat
Ingen lussebulle och ingen mjölk till kaffet (men pepparkakor), uppståndelsen vara stor
Och så några utvecklingssamtal
MSP 2 leker en mördarlek, är någon av dessa mördad måntro?
På torsdag får MSP3 igen sina prov i religion, varken förr eller senare.
Apropå ingenting, verkar inte TV4 lite bittra på kungafamiljen nu när de inte får sända Vickans bröllop? De hade en del syrliga kommentarer efter nobelfesten.
Jag skulle köpa en klänning så jag kom hem med ett par jeans. Jag provade flera klänningar och blev bara mer och mer irriterad. Så jag tröstköpte lite annat, bla klassikerna eucerin hudcreme och duschtvål.
-
Jag köpte faktiskt också en flaska Bin 555 och kom att tänka på Fritiof. På systemet var det ett litet drama i kassan bredvid mig. Tjejen, som hade fyllt 20, skulle köpa något (jag tror det var citer) MEN det uppstod visst tumult då hennes kompis (som var med) inte fyllt 20 och jag tror det slutade med att tjejen inte fick köpa något alls. Jag undrar vilka regler som gäller för sådant på systemet.....
Självklart gick livet vidare, precis som vanligt i skolans värld.
Micke är ju, som säkert många märkt, ingen ofta-bloggare och jag kände helt enkelt inte för att blogga.
-
Tre lektioner på rad toppat med en personalkonferens ger heller inte så stort utrymme för bloggning men jag kan berätta att allas vår Gunnar P var en av huvudpersonerna på konferensen.
-
När skolan var slut var jag rätt trött. Ganska ordentligt trött faktiskt för jag upptäckte att jag glömt ett av barnen på dagis och fick vända bilen i kyrkobacken. Sedan hittade jag först inte bilen på Coop-parkeringen (Det är i och för sig inget ovanligt) och det dröjde ovanligt länge innan jag hittade den gömd bredvid en jättestor norsk bil. Lurigt.
-
Efter det har jag på fullt allvar trott att jag höll på att dö. När man vaknar på natten och tror att man är jättesjuk så kan man få för sig en hel del och jag har ju både hört och läst om hur snabbt det går när man väl fått svininfluensan och när det sätter sig på hjärtat ( och när di röe strimmorna kommer till hjärtat då dör en). Men min syster är van vid att jag ofta håller på att dö så hon försökte lugna mig genom att säga att jag sannolikt inte alls fått svininfluensan och att det hur som helst är väldigt få som dör. Dessutom så hörde hon att jag inte hade svår lunginflammation. Men det är ändå väldigt synd om mig.
-
Jag har några få bilder från i fredas men det får bli en annan gång.
I sal 219 sitter det två ynglingar som håller på med stora bankaffärer. Solen når nästan upp till horisonten och jag passar på att njuta av det lilla dagsljuset som finns.
I 220 är micke lite uppspelt eftersom spotify fungerar även där
Uppe på tredje våningen är det stor aktivitet och nere i pluggerian hittar jag en aktiv pluggerianlärare som hjälper några elever med papperstrassel i kopiatorn. Sedan dyker stefan upp, bättre sent än aldrig.
Jocke hamnar i allas blickfång då han startar upp det nya momentet med lite härlig högläsning.
Jag kan bara säga äntligen. Inte bara tejprullehållaren utan ocks´å att serena tillslut dök upp
Joel läser om stipendiaten och vi är lite nyfikna på om det innebar några pengar. Sedan ser vi äntligen tejbrullehållaren efter att den varit borta flera veckorä Även linnea är glad över att den hittat hem egentligen sökte hon micke men det var ett oherrans liv i kopiatorrummet och micke var arg
TV 4, kan någon verkligen ta denna kanal på allvar? De har förstört otaliga sportevenemang, filmer mm. Och alla dess "fantastiska" dokumentärer som de visar. Deras pinsamma frågor för att komma med i vem vill bli miljonär handlar givetvis bara om att vi ska ringa som galningar, så att pengarna ska strömma in, så att de kan visa ännu fler fördummande program, så vi blir ännu lite dummare, tittar lite mer, lite mer reklam, ännu enklare frågor, så att vi ringer mer och mer och mer. It´s all about the money! Det har till och med vår "snabbtänkte" kung insett. Han ville absolut inte att TV 4 skulle få rättigheterna till Viktorias och Daniels bröllop i sommar. Han ville inte att det skulle bli något kommersiellt jippo utan kvalité. Inte för att jag tänker titta, men tack ändå Kungen!!
TV 4, det behövs ingen Einstein för att förstå, det räcker med Kungen!
I bland är det jobbigt att vara lärare i samhällskunskap. Man gillar samhällsfrågor och innerst inne har man en massa åsikter om politik. Men som lärare gäller det att vara objektiv, att visa på olika infallsvinklar även om man skulle vilja visa sin åsikt och ta chansen att påverka. Men någon gräns finns det för objektiviteten. Någon gräns finns det för hur man kan behandla ett folk.......
titta, en samhällslärare som inte åkt utomlands och titta, en samhällselev som inte åkt utomlands, och titta - en msplärare som inte är miljömedveten
eleverna väller in, men vad gör biggan i klassrummet? först kommer hon sent sedan ringer det i hennes telefon och sedan skriker hon "va, 15000" några elever kommer sent och går tidigt. de pratar om svininfluensan.
SP2+SP3 är på en utlandsresa idag i ekonomins tecken. Ekonomerna har fått stora uppgifter men Sanne och Lotta ska också med.
Lotta var lite irriterad för Sanne hade lurat henne. Hon sa att samlingen var en kvart innan den egentliga samlingen eftersom hon, vis av erfarenhet, vet att lotta ibland har svårt att passa tiden. Själv brukar jag tillämpa samma sak på min man men han har genomskådat min taktik och frågar numera : nä men allvarligt talat, när börjar det på riktigt eller alltså börjar det kvart över....
Ett stort och viktigt mentorsmöte och Elisabeth var först ut. Sedan kom Stina också så vi hade lite mentorsmöte med vår lillpiga också. Gardinskåpet har genomgått en förvanling och på samhälls är det stor försäljning av gottagotta.
Slagborren väckte en hel del uppmärkssamhet. Två elever gjorde prov och i sal 219 var det en klassiker på gång. Mitt under filmen smet en elev ut och sedan kom matilda i msp2 och hämtade sandrali. efter det dök per upp för att hämta videon och mitt i allt detta blev det en liten diskssion kring elinas ögonfärg. sedan dags för tvärgrupper (till elevernas stora förtret) Det är som vanligt väldigt livat i Joels grupp och något är på gång ute i korridoren. Elverna undrar ifall jag kan öppna ett skåp och jag säger att vi kanske kan erbjuda en slagborr. Malin söker LKAB och jag säger att de sitter i 219 varpå Tobias blir hämtad av malin. Han vill först inte gå men malin är ihärdig.
Dagens ris går ditt förken S.N som gjorde att jag inte kunde ha lektion. Hennes kompisar förklarade att hon jobbat dubbla skift på skandic.... Lektionen får väl kanske samanfattas med ovanstående bild
Så var det dags att hänga upp gardinerna. Ur ett genusperspektiv blev det ett jämställt arbete. Problemet var dock att urvalet av gardiner på expeditionen var väldigt skralt. Vi beslutade oss för att leta vidare. Och till slut hittade vi något intressant, som kunde återanvändas, i en påse som gav en av oss lite känslor av hemlängtan.
Mitt stora uppdrag var ju att sätta upp nya gardiner men efter en noggrann undersökning fann både micke och jag att de helt enkelt var för fula. Dessutom gick de inte att hänga upp
Jag var där, en fd. hjampislärare var där (numera rymdgymnasietlärare) och en inte helt okänd musiklärare var där + en massa andra också förståss. Dessutom träffade jag en BF-elev och en himla massa ungar.
-
Musikläraren spelade gitarr på stora scenen och det var förvisso mycket fint men man hade glömt att tända på scenen så där satt de i mörker och spelade.
-
Jag kan konstatera att barnfilmen har utvecklats sen jag var barn.
En klass, som jag här inte vill avslöja, ska ha övernattat på skolan natten mot fredag. Just när gästerna började strömma in till julbordet dundrade en hel klass in med sovsäckar, luftmadrasser och annat. Och senare på kvällen ska de dessutom ha försökt tigga till sig mat från julbordet, men det blev det ICKE något av.
Vad menas med att ha ett genusperspektiv? Förenklat kan man säga att det handlar om att analysera något utifrån könsrollsaspekter. Vi kan ta några enkla exempel. I dag kom en manlig lärare och bad en kvinnlig lärare att sätta upp gardiner! Varför frågade han inte mig. Den kvinnliga läraren tog dock på sig uppgiften och började genast stretcha för att komma igång!
Ett exempel till. Vad är det för speciellt med den här muggen?
Något måste det vara! Jag använder den ibland och får då ofta frågan: Vems mugg är det där, är det inte Cecilias (förra året)?, är det inte Britts (i år)? Har det månne med blommorna att göra? Är det en omanlig mugg i de kvinnliga kollegornas ögon? Jag får aldrig frågan när jag använder en mer till utseendet neutral mugg. Och de frågar aldrig: Vems mugg är det där, är det inte Peters, är det inte Pers? Frågan kvarstår dock. Vems mugg är det egentligen, det är inte min. Men jag vågar använda den även om det är blommor på den!
Två påstridiga unga damer försöker tvinga mig att köpa en kalender och micke hade redan lovat att köpa en. MEN han hade inga pengar...... Han försökte med 10 rubel men damerna gick inte på det!
Jag sa åt Micke att koppen stod lite oroväckande nära kanten och att det såg instabilt ut. Micke skrickade och påpåekade att lutande tornet i piza stått väldigt länge. Men det dröjde inte länge innnan olyckan var ett faktum och Micke ville inte låta sig fotas när han torkar upp det.
Vem är du? Vem är din kollega? (Ur aftonbladet, sex typer som chefen hatar)
1. Nejsägaren
Är negativ till det mesta. Tar ofta chansen att se problemen när du lägger fram olika förslag eller ska starta ett projekt. Har dock sällan några konkreta idéer på hur problemen ska lösas.
Chefens strategi: Som chef kan du ha nytta av en person som granskar kritiskt. Men om medarbetaren säger nej till allt blir det tröttande i längden. Ta personen i enrum och berätta hur du upplever det. Förklara också vilka reaktioner nejsägarens beteende väcker i gruppen.
2. Övervintraren
Är utled på sitt jobb, men är för bekväm för att byta arbetsplats. Har inga mål med sin karriär och lider av svår tristess.
Chefens strategi: Detta är en person som förmodligen inte ska vara på arbetsplatsen. Men situationen är svår. Du kan inte säga upp någon på grund av att de inte är motiverade. Ta ett enskilt samtal och försök bena ut om det finns några drivkrafter kvar.
3. Pratkvarnen
Lägger mycket tid på att prata om hur mycket man har att göra och hur stressigt det är, trots att personen har samma arbetsbelastning som alla andra.
Chefens strategi: Pratkvarnar är ofta ganska trevliga, därför kan det kännas svårt att konfrontera dem. För att hålla lite koll på hur mycket de gör, mät deras aktivitet under en vecka? Ha täta uppföljningar så att personen känner att du har lite koll.
4. Bevararen
– Så här har vi alltid gjort, brukar den här typen ofta säga. Är skeptisk till förändringar, slår alltid i bromsen när det ryktas om omorganisation.
Chefens strategi: Om du är impulsiv som chef kan det här kännas extra jobbigt. Det är viktigt att förklara flera gånger varför ni genomför förändringar. Var tydlig med syftet och vad ni vinner på förändringen.
5. Paragrafryttaren
Gillar regler och att vara formell. Tycker om att framhålla att det finns policys att följa och att man oftast ska göra det, oavsett situation.
Chefens strategi: Oftast beror det här beteendet på att medarbetaren är rädd för att göra fel. Peppa paragrafryttarens självkänsla och var tydlig med att det är okej att göra misstag.
6. Tidstjuven
Är egentligen osäker, vilket leder till man vill dubbelkolla allt med chefen. Har ofta svårt att ta egna beslut, och vill ständigt ha bekräftelse på att man gör rätt.
Chefens strategi: Många chefer har ont om tid och upplever tidstjuven som väldigt krävande. Var rak med att du har förtroende för medarbetaren. Förklara att personen inte skulle ha jobbet om du inte trodde att han eller hon klarade av det. Sätt gränser för hur ofta du har möjlighet att ge feedback.
Ett av mina barn ställer alltid en massa konstiga frågor som får mig att känna mig totalt obildad. Hur ska jag veta vilken av de dinosaurier han räknar upp som är köttätare? Eller hur länge en gädda klarar sig ovan vatten. Eller hur lång tid det tar att åka till månen? Eller vilken svamp som är den allra giftigaste? Eller vem som är ondast i Spiderman osv. osv
'
En gång hade han viskat till pappa att mamma inte kunde så mycket. Jädrans unge, jag kan en massa, men bara inte alla konstiga frågor som just han ställer.
'
Idag kände jag mig nöjd när han frågade mig hur mycket en kungsboa vägde. Jag drog till med 100 kilo, för det kändes så rätt. Tänk att jag också kan svaret på de där konstiga frågorna.
'
Det var tyst ett litet tag och sedan frågade han vilken orm som vägde mest - kungsboan och anakondan. Jag svarade inte utan vred bara upp stereon och tittade ut genom fönstret.
Nu ska jag googla på kungsboa respektive anakonda.
Så här går det till att ha prov i en helt vanlig gymnasieskola Det börjar bra och en elev har garderat sig med ett ordentligt sudd. Klagomål uppstår eftersom pennvässaren tydligen är dålig men som tur är har vi den lilla röda, dvs victorias pennvässare.
USA räknas som betydligt mer kristet än Sverige. Reinfeldt är inte med i svenska kyrkan (något gemensamt har han och jag), det skulle vara en omöjlighet i USA. Tänk er att Obama skulle förneka Guds existens, då hade han inte haft en chans att bli vald. Men så här i juletid verkar det bli tvärtom. Det utåt sett ganska icke-religiösa Sverige får plötsligt fnatt. För även om Julen består av en del hedniska i traditioner så är de kristna inslagen också många. T ex i alla våra julsånger. Till och med jag sitter och lyssnar på sånger som ibland mest liknar psalmer. Men i USA, där verkar det mesta handla om snö som önskas, om att komma hem, om bjällror och paket, om tindrande ögon, om renar, om att tomten ska komma till stan, brasor som ska värma, om stjärnor som tindrar och givetvis som alltid lite kärlek. Glömmer man helt plöstligt bort hur kristna man är? Vart tog Jesus vägen? Han som är orsaken till alltihop! Jag har funderat på det här men inte kommit fram till något riktigt bra svar. Kanske har man inte så starka kollektiva historiska traditioner, kanske är den amerikanska julen en produkt av den massproducerande industrin som uppstod i början av 1900-talet, kanske har Disney ett finger med i spelet? Jag har frågat en del "experter" som jag känner men jag är inte riktigt tillfredsställd med svaren! Kanske har du en förklaring? Som avslutning på detta inlägg kan vi ta och lyssna på en amerikansk julsång från 1943, med sång av Coldplay, till lite typiskt amerikanskt sliskigt idylliska bilder på en perfekt jul!
Vad skådar mitt norra öga? Har hon varit på badis? Jag kunde inte vara kvar på arbetsrummet så jag gick för att söka Micke för att få lite hjälp och hittade honom vis MSP2s skåp.
Jag är ganska nöjd över att MSP1, eller i alla fall vissa elever, vågade arbeta med någon annan. Dags för lite härlig fördjupning efter månader av prat.
Det ringde på telefonen. Jag ville inte svara men micke sa att jag skulle. Jag svarade. Det var Kertin. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAh. Peter är fortfarande borta. Hon söker vikarie. Det blir en liten tur till samhälls för mig för att söka filmen (tyvärr så visste jag exakt vilken film hon pratade om) och gick till sal 222 för att starta upp det hela i bioformat. Och precis där jag stod och vinglade på Pers kateder så dök Per upp och jag kunde gå till sal 219 för att ha en egen lektion. Visst är det lite mörkt på samhälls? Det fanns inte heller något kaffe
Pga anledning tvingade jag eleverna att tokstäda klassrummet och ingen fick gå utan att klassrummet såg ut precis som det gjorde innan de kom. Eleverna undrade varför de skulle städa och jag sa att det var för att de hade saboteeeeeeeeeeeerat förra gången de var i sal 220. Eleverna tittade konstigt på mig och jag förtydligade att bänkarna måste stå i rätt ordning (vad det nu kan vara) och att inget fick vara lämnat på vare sig golv eller bänkar.
-
En elev muttrade lite om att det inte var hon som stökat och att det var de där samhällseleverna men jag skrek att "det spelar ingen roll - ingen lämnar rummet"
-
Och precis när eleverna trodde de var klara såg jag att ljuddämparen såg konstig ut så Linus fick fixa till den. Titta vad duktiga de är
Eleverna skriver uppsats och det tar väldigt lång tid. Det kommer in en man och stör lite mitt under uppsatsen men jag lyckas köra bort honom. Men sedan kommer det fler och stör. Just när jag lyckas stöta bort Micke så kommer det fler.
Var är micke, var är peter och så diskussion om att SP1 är fegisar som inte vill spela innebnady. Och så tjatar bosse lite till om var micke kan vara.
Eleverna började efter många om och men bli klara med sina uppsatser men vem skulle sitta längst, amanda eller serena??? det blev serena som än en gång satt längst.
Några elever uttryckte ett visst missnöje, medan andra började skriva på en gång... Några elever var sena, och jag vill inte peka ut någon särskild men en av de sena jobbar ibland på Järnia.
Peter är fortfarande borta vilket orsakat ett smärre kaos på samhälls. En elev hade missat att skriva på frånvarolistan och hade en lång utläggning om varför och Per sa att ynglingen såg skötsam ut och att han trodde på honom. Dessutom hade Per haft storebror som elev tidigare och eftersom storebror var skötsam så var nog brodern också det menade Per. Jag är dock inte lika säker på att det alltid stämmer. Min syster var tex mycket skötsam i skolan....
Jojo, än så länge allt bra.
Men så kommer två andra gossar in på samhälls och frågar efter Peter och jag berättar det tråkiga men att de ska få en supervikarie och att de INTE får gå hem. Jag frågar vilken klass de går och de berättar så glatt, även om de inte riktigt vill vara med på bild. Något senare går jag för att inspektera i sal 220 och vad hittar jag!? Två elever, micke och ingenting mer. Efter viss påtryckning berättar tjejerna att killarna stuckit hem och jag blir mycket irriterad. Normalt sett kan man ju inte hämnas när man inte har klassen MEN nu råkar det faktiskt vara så att jag inte kommer att glömma det inträffade, inte ens efter ett jullov....
Rätta = måste ha fika. Rotar i jackfickan. Två kronor funna. Vad göra? Söker i kollegas låda. Hittar pengar, mycket pengar. Glad. Upptäcker problemet, ryska pengar. Ledsen. Går till fiket med två kronor. Träffar elever. Elever har pengar, 15 pengar - jag två. Jag inhandlar två klubbor. Går för att rätta. Har nu ätit upp två klubbor. Pengarna slut.
Nä, jag måste byta skor. Det blir för varmt med vinterskor inomhus. Efter lite sökande hittar jag ett par stövlar under bordet. Orkar jag krypa in under bordet? Jag tvekar en sekund men så samlar jag kraft och gör det.
Jag har ännu inte rättat MEN har förberett morgondagens lektioner. Och det är faktiskt också viktigt.!
Vilket liv det blev helt plötsligt. Värt att notera idag är Jens nya frisyr. Stajligt värre Lina har köpt nya skor och visst är de fina, men har vi inte sett liknande tidigare (på frida!)?????
Per fick idag lite terapi eftersom han var tvungen att ha lektion i sal 133. Stackars Per, först har jag förstört tavlan och sedan var han tvungen att ha lektion i MM-korridoren.
LKAB gjorde nationellt prov och de flesta HR-elever var på julbord. Så där satt vi - tre elever och en lärare och diskuterade invandring och såg en film om svenskar i spanien. Men var är Sanna i HR3????? Vi var alla väldigt upprörda och hon ska ha FRÅNVaRO!!!! Det är fortfarande kallt ute och jag har väldigt varma skor, iallafall när man är inomhus. Men vaaaaaaaaaaaaar är Sanna???? Sanna?
Vi har fått en bok på samhälls som går under benämningen sociologiboken. Den har i vissa kretsar varit mycket populär. Ja, det är faktiskt så att en lärare tom gått ut på mailen i panik och eftersökt boken (som micke givetvis hade) och sprungit rut och letat den. Själv har jag inte ens öppnat boken och visste därför inte vad den innehöll. Väl tillbaka från skrivvaktandet hittade jag micke djupt försjunken i boken och jag var ju bara tvungen att inspektera den. Vad är det som är så spännande med den där boken? Det fanns lite olika kapitel och därmed olika områden som avhandlades i boken. Ett området var organisationer och nätverk medan ett väldigt långt kapitel handlade om människans sexualitet. Vad micke läste vet jag inte eftersom han inte ville berätta och vad mannen som sökte boken i panik tänkte läsa vet jag inte heller.
Men jag kan berätta att "vitt hår är ett tecken på att man har samlag varje dag" hos seniangfolket i söderhavet, bara så du vet.
Ojdå, trist att pennan var permanent. Stackars Per eftersom detta skedde i sal 222. Men det är inte egentligen mitt fel då det låg en permanent penna där.
Jag skulle vakta LKAB men döm om min förvåning då det satt två unga damer längst ner som jag aldrig sett. Jag trodde de gått fel men det visade sig att de tidigare gått LKAB men bytt till något annat (samhälls respektive natur) Men så kom då LKAB och allt var som det skulle Micke kom och störde lite under provet och jag passade på att rätta. Men så hittade jag ett par glasögon och kunde helt enkelt inte låta bli. Sedan kom min extrainkallade avbytare, braaaaaaaaaaaaaaandiii.