Till alla föräldrar
Det är sista dagen på 2009, bara några få timmar återstår.
-
Jag har precis börjat stressa, det är mycket som ska göras. Jag har börjat förbereda kakan och just då kommer min dotter och får syn på mig. Hennes ansikte lyser upp och hon säger ååååååå, jag vill också vara med och baka. Jag fräser irriterat och stressat åt henne att nej, inte nu- jag har inte tid. det får bli en annan gång. Hon tittar med stora ögon på mig och säger: - men snälla mamma, jag vill också baka.
-
Och så ser jag mig själv utifrån och skäms. Vad spelar det för roll om kakan inte blir perfekt eller om saker och ting drar ut lite på tiden.
-
Usch vad jag är intolerant ibland. Och prioriterar fel.
-
När ungarna var små så läste jag om anna wahlgrens "sluta- skrika -metod". Den gick ut på att låta barnet skrika men gå in då och då och så skulle barnet lära sig att somna ensam.Jag provade den och mådde jättedåligt. På dagis skulle man bara låta barnen skrika när man gick därifrån men jag klarade det helt enkelt inte så jag tvingade min man att lämna barnen då det var riktigt små. Tack och lov vägrade han lämna ungen skrikande utan stannade tills barnet lugnat ner sig, trots fröknarnas protester. Sedan såg jag på "Nanny" eller vad det hette där man bla skulle låta barnen skämmas i någon slags skamvrå då de gjort fel och program efter program visade hur bra det fungerade.
-
Det är svårt att vara förälder. Många är råden om hur man ska vara och förutsätter oftast att alla barn är likadana. Jag har två barn och de är mycket olika varandra. Det som funkar på ena ungen blir bara katastrof när jag testar samma på den andre.
-
Jag blir ofta irriterad på ungarna när de inte gör som jag vill (vilket händer ganska ofta) och jag är ofta för stressad för att lyssna på varför de inte gör som jag vill.
.
Som sagt, året är 2009 och jag väjer som min sista låt på året en sång som har några år på nacken. Egentligen är väl sången inte något musikaliskt mästerverk men texten är bra om man verkligen lyssnar på den. Så mitt i alla dessa råd om barnuppfostran vill jag skicka en liten påminnelse till alla oss föräldrar. Tänk om det faktiskt är som Afzellius sjunger....
När jag tänker tillbaka på min barndom Ser jag skräckbilder tydligast av allt Ja, de gånger de skrämde eller slog mig Är de minnen som hårdast sitter fast För som barn tar man kärleken för given; Allting annat är mot ens natur I den stund man tar steget ut i livet Är man bara ett tillgivet djur Ändå står snart de vuxna där och pekar Ut den riktning de tycker man skall ta Alla drömmar de själva har förvägrats Vill de förverkliga genom sina barn Är man lydig belönas man och hyllas Revolterar man mister man allt Ingen älskar ett barn som inte lyckas Ingen älskar ett barn som är starkt Men vem besitter förmågan att veta Vad som ryms i en ny individ? Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut Vem kan säg' vad nån annan vill bli? Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån Låt dina växter får leva där de trivs Lås inte in dina plantor i ett drivhus Låt de få slippa ett onaturligt liv Låt den du älskar få pröva sina vingar En dag så flyger din älskade rätt Vill du bli respekterad av din avbild Så får du visa din avbild respekt
Kommentarer
Trackback
