twotwothree

Times they are changin sjöng Bob Dylan redan i början av 60-talet. Det stämde då och det stämmer kanske än mer idag. En sak som förrändras hela tiden är vårt språk. Språket är ett medel för människor att kommunicera med varandra, ja egentligen det enda syftet. Språket är också i ständig förändring och det är, som Fredrik Lindström säger, svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel. Om du försöker läsa gammal svenska så stöter du på problem. Men ändå finns det alltid en massa språkpoliser som hela tiden påpekar hur t ex ett ord ska uttalas eller om något heter si eller så. Jag faller själv i fällan ibland och blir till en språkpolis, men vi måste alla inse att allt handlar om att göra sig förstådd.

Jag har en kollega som brukar tillrättavisa mig ibland när jag t ex säger: bättre än mig. Bättre än jag, heter det, brukar hon säga. Jag har funderat lite på det där, känt mig lite mindervärdig, blivit lite osäker, känt mig som den arbetarson jag är. Jag har tyckt att; bättre än mig har låtit lite bättre. Att bättre än jag känts lite rumphugget, som att något saknats (är).  Men trösten finns hos Bob Dylan, Times they are changin. För min kollegas påpekande stämmer om vi hade suttit på Hjampis för 20 - 30 år sedan. Men hur är det idag? Till slut tog jag mod till mig och sökte lite på google om språkvård. Och språkrådet säger följande: 

Är det verkligen rätt att säga ”Han är lika stor som mig” och ”Han är större än mig”?

svar

Ja, det är det. Orden som och än kan i sådana jämförelsefraser tolkas som prepositioner, och då skall efterföljande pronomen stå i objektsform, alltså i detta fall mig. Naturligtvis är det även korrekt att säga ”Han är lika stor som jag” och ”Han är större än jag”. Då tolkar man jämförelsefrasen som en förkortad sats där predikatsverbet (i det här fallet är) är utelämnat. Orden som och än är då konjunktioner, och val av pronomenform avgörs av vilken satsdel pronomenet utgör. I dessa båda fall är det subjekt, alltså i detta fall jag. Så skulle det vara enligt äldre språkregler. Tack, Språkrådet! Tack, Fredrik Lindström! Tack, Bob Dylan! /Micke