Blev det någon fredagskonferens?
Många har undrat ifall vi har slutat med fredagskonferenser. ICKE sa nicke.
Först lite härliga bilder från fredag efter lunch, strax innan konferensen. Två gamla godingar dök upp och en av de fd. eleverna läser i UMEÅ tillsammans med krille och simon, bara en sådan sak. (ALltså, tillsammans, på samma utbildning, samma kurs, samtidigt!)
Första bilden är på de gamla godingarna, nästa bild är en elev som gnäller på sin mamma så jag passade på att gnälla på eleven och sa att man ska vara snäll miot sin mamma. Och så har vi slutligen allas vår Olle som är lite uppspelt över att det är lov.
Peter, som den pedagog han är, är lite intresserad ifall eleverna haft någon nytta av sin gymnasieutbildning nu när de går på universitet. Ynglingen (som en gång i tiden sprang som en gud när det begav sig) berättar att han faktiskt har haft nytta av mickes ekonomiundervisning (radetski mfl) och micke skriker ut sin glädje över att ha bidragit med något under sin lärargärning. Sedan kommer gudrun och det blir ett kärt återseende med kramar. (Vi andra sa bara hej)
allt är lugnt och mysigt men så händer det något. Än en gång har msp och sp bokat samhälls för fredagskonfernesen. helt plötsligt hör man ett stönande och stånkande i korridoren. det är stina som kommer bärandes på något stort. hjälp, vad ska hända? vem måste ge sig?
Stina pustar och frustar och är alldelse anfådd efter att ha burit ner alltihopa och gudrun, som nästan alltid är snäll, ser stinas ansträngning och säger:
"Nämän, vi kan faktiskt gå till konferensrummet. Det är OK"
Stina tittar tacksamt på gudrun MEN så händer det något märkligt, Peter VÄGRAR flytta trots att stina är helt slut.
"Jag tycker faktiskt att det är er tur att flytta på er"
Det blir en konstig och tryckt stämning inne på samhälls och alla tittar förvånat på peter och undrar vad som flygit i honom. Men han står på sig och klargör att han då inte tänker flytta denna gång. Alla stirrar fortfarande på peter och stina måste bära bort alltigen.
Vi belslutar oss för att gå till sal 219. Kvar inne på samhälls sitter en nöjd peter.
peter var nöjd!
Först lite härliga bilder från fredag efter lunch, strax innan konferensen. Två gamla godingar dök upp och en av de fd. eleverna läser i UMEÅ tillsammans med krille och simon, bara en sådan sak. (ALltså, tillsammans, på samma utbildning, samma kurs, samtidigt!)
Första bilden är på de gamla godingarna, nästa bild är en elev som gnäller på sin mamma så jag passade på att gnälla på eleven och sa att man ska vara snäll miot sin mamma. Och så har vi slutligen allas vår Olle som är lite uppspelt över att det är lov.
Peter, som den pedagog han är, är lite intresserad ifall eleverna haft någon nytta av sin gymnasieutbildning nu när de går på universitet. Ynglingen (som en gång i tiden sprang som en gud när det begav sig) berättar att han faktiskt har haft nytta av mickes ekonomiundervisning (radetski mfl) och micke skriker ut sin glädje över att ha bidragit med något under sin lärargärning. Sedan kommer gudrun och det blir ett kärt återseende med kramar. (Vi andra sa bara hej)
allt är lugnt och mysigt men så händer det något. Än en gång har msp och sp bokat samhälls för fredagskonfernesen. helt plötsligt hör man ett stönande och stånkande i korridoren. det är stina som kommer bärandes på något stort. hjälp, vad ska hända? vem måste ge sig?
Stina pustar och frustar och är alldelse anfådd efter att ha burit ner alltihopa och gudrun, som nästan alltid är snäll, ser stinas ansträngning och säger:
"Nämän, vi kan faktiskt gå till konferensrummet. Det är OK"
Stina tittar tacksamt på gudrun MEN så händer det något märkligt, Peter VÄGRAR flytta trots att stina är helt slut.
"Jag tycker faktiskt att det är er tur att flytta på er"
Det blir en konstig och tryckt stämning inne på samhälls och alla tittar förvånat på peter och undrar vad som flygit i honom. Men han står på sig och klargör att han då inte tänker flytta denna gång. Alla stirrar fortfarande på peter och stina måste bära bort alltigen.
Vi belslutar oss för att gå till sal 219. Kvar inne på samhälls sitter en nöjd peter.
peter var nöjd!Kommentarer
Trackback
