Lugnet
Ibland får man en liten stund över, en gyllene stund alldeles för sig själv. Då tar jag gärna en promenad.
Det finns några, men inte så många, vägar man kan gå här och den naturligaste promenadvägen är kanske runt skön. Sommarstugorna ligger som ett pärlband längsefter sjön och de är alla olika men ofta med små fina glasverandor. De är i regel små och ibland går de ända ut till vattnet. Standadern är mycket enkel och utedass är det som gäller. Såhär i juli kryllar det av liv i de små stugorna och man ser alltid något nytt som man inte sett tidigare.
Men det är inte dit jag går när jag vill ha en liten stund för mig själv. Istället för att gå runt sjön viker jag av tidigare längs en liten grusväg där det knappt finns några stugor. Man följer bäcken och bruset från bäcken är öronbedövande. Oftast träffar jag inte några människor alls och det är bara ljudet från bäcken eller suset i skogen som hörs. Helt plötsligt avstannar bäckens brus och det blir istället alldeles lugnt och tyst. Bäcken bildar en sjö innnan den fortsätter längre ner
Precis vid bäcken ligger det en liten stuga, men det brukar aldrig vara någon där. Då är det fritt fram att fantisera lite om vem som bor där och vad som händer i stugan. Men igår var det ett gammalt par där, jag tror de åt våfflor ute på glasverandan. Jag försökte att inte titta för jag ville inte förstöra min fantasi om den ensamma gamla gubben med katten som bodde där. I min fantasi är han sådär sur och grinig, ungefär som den där skomakaren i bullerbyn. Fast, i min fantasi förståss, är han bara väldigt väldigt ensam sedan hans fru dog för över 20 år sedan. Men nu var det ju en liten gumma där också. Nåja, det gör inte så mycket att hon förstörde min fantasi.
Jag kommer att fortsätta gå där ändå, för precis där finns lugnet. Jag hade inte velat bo där själv. Det är mörkt och nästan lite otäckt med tanke på att näcken kan dyka upp när som helst, och det är betydligt mer insekter än uppe hos oss. Men ändå, det är så lugnt så lugnt.
Nina
Det finns några, men inte så många, vägar man kan gå här och den naturligaste promenadvägen är kanske runt skön. Sommarstugorna ligger som ett pärlband längsefter sjön och de är alla olika men ofta med små fina glasverandor. De är i regel små och ibland går de ända ut till vattnet. Standadern är mycket enkel och utedass är det som gäller. Såhär i juli kryllar det av liv i de små stugorna och man ser alltid något nytt som man inte sett tidigare.
Men det är inte dit jag går när jag vill ha en liten stund för mig själv. Istället för att gå runt sjön viker jag av tidigare längs en liten grusväg där det knappt finns några stugor. Man följer bäcken och bruset från bäcken är öronbedövande. Oftast träffar jag inte några människor alls och det är bara ljudet från bäcken eller suset i skogen som hörs. Helt plötsligt avstannar bäckens brus och det blir istället alldeles lugnt och tyst. Bäcken bildar en sjö innnan den fortsätter längre ner
Precis vid bäcken ligger det en liten stuga, men det brukar aldrig vara någon där. Då är det fritt fram att fantisera lite om vem som bor där och vad som händer i stugan. Men igår var det ett gammalt par där, jag tror de åt våfflor ute på glasverandan. Jag försökte att inte titta för jag ville inte förstöra min fantasi om den ensamma gamla gubben med katten som bodde där. I min fantasi är han sådär sur och grinig, ungefär som den där skomakaren i bullerbyn. Fast, i min fantasi förståss, är han bara väldigt väldigt ensam sedan hans fru dog för över 20 år sedan. Men nu var det ju en liten gumma där också. Nåja, det gör inte så mycket att hon förstörde min fantasi.
Jag kommer att fortsätta gå där ändå, för precis där finns lugnet. Jag hade inte velat bo där själv. Det är mörkt och nästan lite otäckt med tanke på att näcken kan dyka upp när som helst, och det är betydligt mer insekter än uppe hos oss. Men ändå, det är så lugnt så lugnt.
Nina
Kommentarer
Trackback
