Dagens dos av kultur
Dagens dos av kultur avklarad. Men vi förstod inte vad det var för jätteområde som var omgärdat av taggtråd, murar och tom vallgrav. Det visade sig vara axel jonssons domäner som hans släktingar fortfarande ibland utnyttjar. men allvarligt talat - en vallgrav.....
sedan dags för lite sightseeing och jag hade synpunkter på vägvalet.
men nu börjar det bli kväll och det sticker lite obehagligt i halsen och jag känner mig jättetrött. bara jag inte håller på att få halsfluss igen......
spännande kväll
Best Pic.
Det finns en funktion på min telefon som helter best pic. Den tar ett gäng snabba bilder i rad och jag började använda funktionen igår. Så kom jag på att jag skulle balansera på räcket för en trevlig bild och jag såg framför mig hur elegant jag skulle se ut där jag utan problem poserade på räcket framför det idag nerlada järnverket. Men det var betydligt svårare än jag trodde att stå löst och ledigt helt stilla på räcket. Ovan ser man resultatet av mitt poserande. Ja, verkligheten stämmer inte alltid överens med fantasin. Och någon graciös ballerina lär jag aldrig bli. Jag har en gång bivit liknad vid en känd skådespelare då jag skulle hoppa över en bäck, och det var inte heller någon graciös skådespelare vill jag lova. Skådespelaren i fråga myntade en gång i tiden ( i en mycket känd tv-serie) uttrycket"don´t mention the war"
En "dag" på stranden
pitebornas egen strand, Gläntan, som ligger en bit bort från havsbadet!
Jag var där tidigt innan den "stora" anstormningen.
Och så lite bildbevis på att jag verkligen kastade kläderna och solade.
Jag badade inte, men provade mina waterproof-skor!
Efter två och en halv timma fick jag dock nog av strandlivet och åkte in till stan igen!
Nu när jag besökt kirunafestivalen, byggt veranda, varit på IKEA, besökt Lofoten, och till slut solat och till och med shoppat, är nästan
sommarlovet fullbordat. Det är väl bara att invänta hösten!
/Micke
Sjuk turistattraktion
Vad kan detta vara för sjuk turistattraktion kan man undra, men detta är blott dagens outfit - lite sportig sådär. Jag gillar min svarta huvtröja ifall någon uppmärkssam noterat att den finns med på var och varannan bild. Liten modedetalj är att jag bytt bort min slitna HM-påse mot en uphottad Sisterspåse. Det känns betydligt mer moget!
Men vad är då den sjuka turistattraktionen? Svaret ser man på bilden nedan;
Fattar du fortfarande inte?
Jo, såhär är det. Huset på bilden är huset där han den där ynglingen hackade ihjäl sina båda föräldrar med en yxa. Det var ifjol eller kanske för två år sedan. Läskigt värre!!!!!
Vilken plåga
Dagens outfit
ja, det blev som det blev och nu är jag irriterad så jag orkar inte vända dem, så det så. skorna är replay op 1600 och så halva priset = 800 kronor. Men jag köpte inte dem trots att jag gillade skorna. De är helt enkelt för oanvändbara så här i slutet på sommaren.
nästa bild är ju bara härlig. jag brukar inte lägga ut bilder på familjen men gör här ett undantag. vi är inne på en toalett och ljuset var precis som på bilden. helt otroligt märklig känsla. en liten toalett helt i blått ljus. och visst lyckas han göra slig läskig.....
sedan dags för lite kultur, än en gång hemkänsla - eller varför inte studiedagskänsla. (jo, vi var ju några som hade lite extra roligt på studeidagarna i malmberget i fjol....)
strax utanför världsarvsområdet låg det en superfin hantverksbutik. titta vad mysigt:
notera det stickade fina schaaaaaalarna som hänger på en krok på väggen. i like!
Det där med att tänka logiskt
Igår köpte jag ett par nya jeans av märket Cheap Monday. Supersköna och fina och dessutom billiga - 300 kronor ordinarie pris, rena fyndpriset. Dessutom var de höga i midjan och stetchiga. Självklart tänkte jag dela med mig av mitt fynd och fotografera mina nya jeans. Hur svårt kan det vara tänkte jag? Jag har ju lärt mig att ta fjortisbilder på ansiktet och hur man ska vinkla kameran men nu skulle jag ju fota nederdelen och också baktill. Detta blev svårare än jag trodde. Och att titta i den där lilla spegeln på telefonen (den som ser ut som en gatukorsningsspegel i miniatyrformat) fungerade inte alls. Ja, såhär blev reslutatet av när jag skulle fotografera mina jeans framifrån....
Jag får väl öva helt enkelt.
Och jag lyckades faktiskt fotografera märket baktill riktigt bra!
Hos eko-frisören
Det är nästan så att man fick lite hemlämgtan. SSAB har kontor på tre ställen i sverige (tror jag) och förutom Luleå är det (tror jag) Oxelösund. Och så här i Dalarna.
Jag strosade omkring i några affärer och hittade en supermysig affär med ovanlig inredning i kombination med fina kläder, snyggt skyltade.
Men smakar det så kostar det, och jag gick ut därifrån tomhänt - trots att det var rea.
Jag råkade titta mig i spegeln och insåg att det inte bara var en "bad hair day" utan att det var dags att klippa sig. Jag hittade en fräsch salong med ekoinriktning som hade drop in. På bilderna ovan ser vi salongen samt en med mitt långa, ovårdade hår
Sedan en efter-bild. Det kanske inte syns så mycket men håret är både avkortat och uppklippt. Och så en bild på dagens outfit. En viktig modedetalj i sammanhanget är mitt nya favvoarmband som jag fått av min dotter. Jag gillar det på riktigt och det är mitt sommararmband som passar till allt.
Vän med djuren
Och så till djuren. Egentligen är jag lite rädd för hästar men det kan man inte tro när man ser bilden. Just när jag skulle fotografera vände sig hästen mot mig och buffade nästan omkull mig. Men det var en liten häst och den kändes snäll så jag blev inte så rädd.
Fåret på bild två ville hemskt gärna vara med på bild och jag är förvånad över hur tama alla djuren var. Man skulle nästan kunna tro att jag är bonde med tanke på hur rutinerad jag ser ut. Det där svarta djuret med horn (här kan man utläsa att jag faktiskt inte är bonde) var mycket mycket keligt och ville bli kliad under hakan och mysa kind mot kind. Å så gulligt, tur att man har barn så att man kan gå på sådant som man egentligen tycker om att gå på men som kanske är konstigt att gå på utan barn.
Titta så söt bä bä vita lamm är. Fast sedan kände jag mig lite rutten med tanke på att vi åt lammstek till lunch. Men den var väldigt god å andra sidan.
Och man kan vara vän med sådana som man äter!
nina
Turist
Bild två är kanske inte fotomässigt så fantastisk, men ändå viktig ty perecis på den bilden ser vi gränsen mellan norra och södra sverige ( i alla fall enligt vissa). Och så en bild från en något mystisk affär. Det finn sen hel del mystiska inslag i dalarna vill jag lova. Det är inte alls sådär helylle som man skulle kunna tro. Affären på tredje bilden var någon slags affär för satanister, goth-brudar och hemliga sällskap. Så jag strosade runt i affären ett tag innan jag gick ut tomhänt. Jag tror att jag smälte in rätt bra.
Jodå, jag är en sådan turist ibland. Liten dalahäst och så stor. Och så såklart shopping ty jag besökte haglöfs outlet. Det brukar jag göra varje år eftersom jag gillar haglöfs, och så även stina så jag brukar skoja lite om att MSP kör haglöts.... Hursomhelst, det har ju blivit att man samlat på sig några haglöfsplagg genom åren och en gång synade micke mig från topp till tå och utbrast lite föraktfullt "ärru sponsrad av helly hansen eller". Fast hans kaxighet förtogs lite då jag påpekade att det var haglöfs och inte helly hansen.
Bilder på min nya outfit kanske kommer senare. Jag ser såååååååå sportig ut ibland!
Himlen öppnade sig
Jag visste att det skulle regna men jag hade nog inte förstått vidden av begreppet "ihållande regn". Så vi bestämde oss för att fly fältet.
Man kan se att jag inte är så nöjd i regnet. Men nästa bild är lite spännande. Notera vilket land bilen kommer ifrån. Hur sjutton? Och varför? Nåja, det finns väl bilförjor antar jag.....
Och så ett litet stopp för shpping.
Lite låtanalys
Så här på sommaren får man tid till annat. Man kan till exempel träna på lite nya låtar på gitarren. I vintras hade
jag ett litet inlägg angående The Killers "Human" , om de sjunger dancer eller dencer. När jag så skulle träna på just den låten började jag med att söka efter text och ackord. Då kunde jag givetvis inte låta bli att fundera över vad texten
egentligen handlar om. I vanliga fall lyssnar man inte riktigt på texten.
Okej, tänker du kanske, han fattar inte engelska, men det handlar inte om det. Jag förstår varje ord (man kan ju slå upp de svåra om det skulle vara så), men är mycket osäker på textens mening och budskap!
Kanske är det bara som en Kent-text, vackra meningar utan sammanhang. Nja den betyder nog något. Handlar "Human" om död?
Om livet efter döden eller bara att ta steget mot något nytt och lämna något bakom sig? Eller det vanliga, kärlek som tagit slut? Jag vet inte riktigt. Du får avgöra själv! Till din hjälp kan du ta en sida som heter: http://www.songmeanings.net/ Så här går i alla fall första versen:
I did my best to notice
When the call came down the line
Up to the platform of surrender
I was brought but I was kind
And sometimes I get nervous
When I see an open door
Close your eyes, clear your heart
Cut the cord
Are we human or are we dancer?
My sign is vital, my hands are cold
And I'm on my knees looking for the answer
Are we human or are we dancer
Hälsningar
En lite grubblande Micke!
Jag lever
Nu är jag tillbaka! Jag är inte död Nina, jag har bara varit på en trip till Lofoten med omnejd! Här följer lite bilder.
De här bilderna har jag tagit själv, till skillnad från den från min fisketur vid Kalixälven. Jag är inte med på någon
bild, ni får nöja er med en bild på min bil ( jag finns ju med på bloggen hela vintern).
Efter en kort mellanlandning i Kiruna bär det i väg till Pite en andra gång. Där ska jag kanske försöka
hälsa på en mycket känd f.d. lärare på vår skola. Rapport följer!
/Micke
Regnigt
Bloglovin - och sen då?
Så nu är jag medlem på bloglovin men när jag väl var inne på sidan uppstod det ett problem: man skulle välja en, eller helst flera bloggar som man skulle följa. Och så fick jag lite ångest för jag kände mig en aning hemlös för jag har ju ingen favvoblog som jag följer. Jag kan tycka att det är lite trist att folk jag känner inte bloggar. Det är trots allt roligare att följa en blogg där man känner författaren på riktigt.
Så jag är med i bloglovin utan att ha en enda blogg att följa
Därför vill jag härmed säga: skämmes om jag känner dig och du läser bloggar men är för lat för att blogga själv! Alla som läser bloggar borde också ha en egen blogg - i alla fall alla som jag känner!!!
nina
Mellan lågtrycken
Först ett litet stopp vid en gullig liten båthamn som vi tidigare varit vid, dock med båt. Ungarna blev stormförjusta då de kände igen lekställningen och jag fick lite tid över till kartläsning.
För att komma till klipporna måste man ta sig genom en granskog och den påminner lite en john-bauerskog - eller varför inte bamses trollskog. Det är häftigt med granskog och mossa. Det blir så otroligt grönt på sommaren och så jättemycket skog helt enkelt.
Sedan nådde vi resans mål - de härliga klipporna. Jag varnade ungarna flera gånger om hur halt det var men jag talade för döva öron. Nåja, learning the hard way får det väl bli då tänkte jag. Det sprack upp mer och mer och snart var det klarblå himmel
Jag vet, jag var lite påpälsad men whatever. Lite kuriosa om bilden uppe till vänster. Det är min fyraåriga dotter som lyckats fotografera efter många om och men.
Nu är det dags för en varm och skön bastu!
Kärt återseende
Igår var det också det dåliga vädrets dag för regnet öste ner precis hela dagen - nästan. På morgonen hann jag ta en kort promenad och såg 17 av de otäcka fåglarna precis nära mig i strandkanten men jag tordes inte kasta något på dem eftersom sommarstugorna med de stora glasverandorna var fulla med folk. Så jag iakttog dem under tystnad och kände en mycket stark illvilja gentemot de otäcka djuren där de låg och guppade.
Dåligt väder = bokläsning. Jag läste ut min nya bok och står nu inför en ångestladdad situation - att välja en ny.
Men idag var det bättre väder, i alla fall på dagen. En liten tur till apoteket blev det för att hadla lite härlig medicin. Notera vilken underbar apoteksskylt!
Djuret på skylten är, tror jag, en bäver - tillika ett kommuvapen. Kiruna har ju fjällripa och ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vilket som är att föredra. Hmmm, nu kom jag just ihåg en diskussion från i vintras, jag tror det var micke och stefan som diskuterade bröderna bäver och vilken serie de härstammade ifrån. Och självklart Maud Olofssons uttryck "att arbeta som små bävrar". En gång såg jag en bäver vid bäcken här hemma och det var en märklig upplevlese. Den såg liksom overklig ut med den där konstiga svansen.
Vad kan man mer hitta på för spännande? Ja, varför inte ett utkikstorn - works every time. Men det fungerar bara en kort stund tyvärr, sedan blir ungar i regel uttråkade.
Jag har noterat att de flesta har någon slags "dagens outfit" på sina bloggar och det kanske jag också ska ha. Jag tycker dock att det är väldigt få inlägg från min kollega micke. Och varför publicerar han aldrig några bilder på sig själv eller på sin "dagens outfit"? Tänk om han är död och det är mördaren som skrivit de få inlägg som kommit i sommar, bara för att inte någon ska fatta att micke egentligen är död. Eller så har jag helt enkelt läst för många böcker.....
Lugnet
Det finns några, men inte så många, vägar man kan gå här och den naturligaste promenadvägen är kanske runt skön. Sommarstugorna ligger som ett pärlband längsefter sjön och de är alla olika men ofta med små fina glasverandor. De är i regel små och ibland går de ända ut till vattnet. Standadern är mycket enkel och utedass är det som gäller. Såhär i juli kryllar det av liv i de små stugorna och man ser alltid något nytt som man inte sett tidigare.
Men det är inte dit jag går när jag vill ha en liten stund för mig själv. Istället för att gå runt sjön viker jag av tidigare längs en liten grusväg där det knappt finns några stugor. Man följer bäcken och bruset från bäcken är öronbedövande. Oftast träffar jag inte några människor alls och det är bara ljudet från bäcken eller suset i skogen som hörs. Helt plötsligt avstannar bäckens brus och det blir istället alldeles lugnt och tyst. Bäcken bildar en sjö innnan den fortsätter längre ner
Precis vid bäcken ligger det en liten stuga, men det brukar aldrig vara någon där. Då är det fritt fram att fantisera lite om vem som bor där och vad som händer i stugan. Men igår var det ett gammalt par där, jag tror de åt våfflor ute på glasverandan. Jag försökte att inte titta för jag ville inte förstöra min fantasi om den ensamma gamla gubben med katten som bodde där. I min fantasi är han sådär sur och grinig, ungefär som den där skomakaren i bullerbyn. Fast, i min fantasi förståss, är han bara väldigt väldigt ensam sedan hans fru dog för över 20 år sedan. Men nu var det ju en liten gumma där också. Nåja, det gör inte så mycket att hon förstörde min fantasi.
Jag kommer att fortsätta gå där ändå, för precis där finns lugnet. Jag hade inte velat bo där själv. Det är mörkt och nästan lite otäckt med tanke på att näcken kan dyka upp när som helst, och det är betydligt mer insekter än uppe hos oss. Men ändå, det är så lugnt så lugnt.
Nina
Mickes fantasiglasögon
Allvarligt talat, är det inget skämt?
Osannolikt
Och så kommer det ett par med två barn som glatt ropar hallå.Jag ser snabbt att killen är i min killes ålder och tycker att det är bra.
Men så visar det sig att paret kommer från Kiruna.
Och att killen i fråga är lika gammal som min kille.
Och att de ska börja skolan till hösten, i samma skola, i samma klass.
Mitt ute i ingenstans, någonstans i västernorrland.
Osannolikt
Frustrerande
Det är inte ofta jag fiskar. Mitt intresse är inte lika stort som hos vissa av mina kollegor på skolan. Men i fredags var det dags för ett försök i Kalixälven.......
och fisketuren kom att vara mycket längre än jag tänkt. Anledningen var att det var en herrans massa fisk, som hoppade och plaskade, och det var inte några småttisar kan jag säga, som dock inte ville ta på det som jag hade att erbjuda. Det hela var otroligt frustrerande. Jag har aldrig sett så mycket fisk i älven! Men jag fick ge upp och gå hem tomhänt.
Man kan inte lyckas jämt!
Micke!
Mot stranden
Två timmar på stranden och solskyddsfaktor tjugo, ändå hettar det fortfarande i ansiktet. Jag känner livet i mig.
PS - min kamera är fortfarande trasig
Ny bok, solig kväll
Jag hade en elev som enligt uppgift lånade mer än 500 böcker om året. Men läste hon verkligen alla? Jag är skeptisk. Jag tänker inte avslöja vilken elev det var men hon kom ibland sent till lektionerna.....
IQ-test
Jag köpte, efter viss påtryckning, en tidning åt min dotter och det följde med en sån där tamagotchi, eller vad de nu heter. Flickan var mycket uppspelt och jag lovade att hjälpa henne att starta upp det hela när vi kom hem
Man kan ha den som ett smycke och när man öppnar den är det fyra olika knappar därinne + en liten skärm. Ja hur svårt kan det vara egentligen?
Ojdå. Väldigt mycket ojdå. Helt omöjligt att förstå, och jag var tvungen att skicka iväg flickan för att läsa i lugn och ro. Till slut gav jag upp och konstaterade bara krasst att det är de som gör dessa instruktioner som antingen är mycket mycket tröga eller mycket mycket ondskefulla. För det kan väl ändå inte vara mig det är fel på?
Vad har då hänt mer för spännande idag?
Liten tur ner till centrum och parkering ovanpå konsum - yeah. lite wild and crazy sådär.
Sedan är det ju faktiskt så att det är fredag igen vilket innebär klickbilagan, dock utan ett litet glas gott rödvin eftersom det var väl tidigt och väl varmt för det. Men klickbilagan i hängmattan är också helt OK.
Slutligen kan den uppmärkssamme konstatera att jag bytt färg på mina tånaglar. Som jag skrev tidgare, lite crazy idag.....
ÅÅÅ vad trög jag är
Alltså, bloglovin.....
Jag visste inte vad det var eller att det ens existerade. Man kan tydligen prenumerera på bloggar och så kommer det upp när ett nytt inlägg gjorts och så samlas alla bloggarna på ett och samma ställe,, på något sått, av något slag.
Hur som helst, då upptäckte jag att 223 har 8 prenumeranter, 8 trogna läsare. Det är ju jättegulligt så jag vill därför skicka en liten sommarhälsning till er tappra läsare, våra 8 allra viktigaste läsare.
Och jag som bloggat i över ett halvår. Jag är en sådan pensionär ibland, jag erkänner.
Just idag ska jag erkänna att jag har börjat läsa andras bloggar. Det är ju riktigt kul. Jag har börjat följa Magdalena Graafs blogg (döm mig inte för hårt, men jag tycker hon verkar kul. Såg en gång en intervju med henne där hon berättade om sitt och dåvarnde maken magnus husbilscampande) och led med henne häromdagen när hon trampat in en jättespik rakt in i foten under sin semester. Det är helt sjukt, men det känns nästan som att man känner henne bara genom att läsa bloggen. Helt kräjsy.....
Och så en liten hyllning till Magda (ja, jag sa ju att det kändes som att vi känner varandra) för att hon vågar vara sådär jätte-svensson trots att hon egentligen är rätt känd.
/nina
(Jag tänkte att jag måste skriva under med mitt namn för micke skulle ju dö om någon trodde att det var han som gillade magdalena )
http://www.bloglovin.com/
En liten utflykt
Vi begav oss på en liten utflykt idag och vädret blev faktiskt bättre. Det blev också väldigt varmt i jeans och gympaskor.
Men vad är då detta?
Väl framme i stan så kliver pojken ut ur bilen utan skor, så det blev till att gå barfota. Tur att det inte var så kallt i alla fall!
Väl hemma igen ska jag försöka kurera mig från min huvudvärk och kanske fundera på vilken bok jag ska läsa härnäst. Jag har fyndat på seconhandaffärer och hittade tre böcker till mig och två till min man. Jag hittade två "vispop" för fem kronor styck. Vilket fynd!!
Det regnar!
Jag känner livet i mig
Sommaren har återvänt och jag har badat två gånger och jag blir alltid på så bra humör när jag tagit ett dopp i sjön. Det är som att man fylls med ny energi och man blir helt enkelt glad.
Dessutom har jag fått en ny videokamera som går att fota med. Jaaaaaaa. Kolla vad liten och söt den är, min nya teknikgrej. Och den fungerar också - jag har även provat med att få in bilderna i datorn och det fungerar det med. Idag är en bra dag!
Faror med att lära sig cykla
Det är inte jag som lär mig cykla men blåmärkena är mina egna, det ena på benet och det andra på armen. Det största och läskigaste valde jag dock inte att publicera då det sitter på rumpan. Det är inte helt lätt och smärtfritt att lära barn att cykla. Stackars, stackars mig!
Sedan är det dags för ännu lite kultur. På bilderna nedan ser vi sveriges minsta domkyrka och om jag inte minns fel även sveriges enda vita domkyrka. Men visst är den fin ändå!??
Vardagslyxens förödande konsekvenser - en varning
Så tuktades befolkningen
Social träning pågår hela tiden, vi anpassar oss till de rådande normerna i samhället och det finns olika redskap för detta. Ett alltför borskämt barn lär sig snabbt redan på dagis, ofta på ett ganska brutalt sätt, vilka de sociala spelreglerna är och uppfostras av övriga barn. Och så fortsättter det livet ut.
Förr i tiden var kyrkan ett av de redskapen som skulle forma befolkningen till att bli goda individer. Ett sätt att göra detta var stupstocken, en sorts skampåle. Om man gjort något förbjudet, tex haft sex innan äktenskapet, så skulle detta bestraffas genom offentlig förnedring och därigenom aldrig göra om det samtidigt som övriga befolkningen skulle avskräckas. Man fick därför sitta fastkedjad utanför kyrkan för att bespottas av de uppretade människorna i byn.
Fast det blev lite fel på första bilden. Man ska sitta ungefär där jag sitter men det är givetvis bild två som är den korrekta skamställningen. Stocken går att öppna, dela liksom, och så stoppar man in fötterna och sedan låste någon myndig man från kyrkan stocken med hjälp av ett hänglås. Jag vill också, bara sådär i förbifarten, påpeka att de håriga benen på bilden inte är mina....
Jag har ju tidigare skrivit om elever som etsar sig fast. Och så är det ju. Jenny E kommer med mycket stor sannolikhet att resten av mitt liv att poppa upp i mitt huvud varenda gång jag ser en bikupa, vare sig jag vill det eller inte. Så därför tänkte jag just på Jenny igår då jag passerade dessa fina bikupor
Lagens långa arm
Men så blev jag också lite uppspelt och tog fram kameran och fotograferade innanför murarna. Helt plötsligt var det någon som vrålade och kom rusandes. Jag fattade ingenting men så väste jag åt min man: jag sa ju att man inte fick köra här.
Men det var inte min man han var arg på utan på mig. Jag hade tydligen gjort något i allra högsta grad olagligt, dvs fotat innanför murarna och jag var tvungen att radera bilden. Men han visade sig vara ganska snäll och jag fick tom fota honom. Men i den vevan dök det upp en annan herre, äldre än ynglingen på bilden och han var inte alls lika road av det hela. Jag hade gärna velat fota honom för han hade någon slags uniform men det var som inte läge att fråga utan snabbt åkte vi därifrån och resan till det nya superduperfängelset kunde ha slutat just i fängelse.....
Vardagslyx
Igår var vädret helt OK men dagen inleddes med huvudvärk och två treo. Men sedan var det dags för lite vardaslyx, kaffe med vispgrädde i, inmundigat i hammocken.Just på sommaren är vardagslyx extra passande och jag brukar alltid gå upp i vikt något kilo på sommmaren. Fast glädjen blev inte långvarig för bäst som jag satt och njöt i hammocken såg jag några långa halsar sticka upp vid udden, så jag rusade upp för lite stenkastning och lyckades skrämma bort de otäcka fåglarna.
Jag läste klart min bok och funderade på nästa bok, vad skulle det bli? Och till den sparsamme har jag ett jättebra spartips - gå på seconhand-affärer. Böckerna kostar i regel fem kronor och om man letar lite så kan man hitta både nya böcker och klassiker. När jag var på Kupan (Röda korsets second hand) så gick jag efter följande kriterier: innehåll, textstorlek och hårda pärmar. Fast jag köpte bara två eftersom ungarna störde mig så jag hann inte leta så länge...
Det var hyfsat soligt och lite blåsigt - en alldeles utmärkt dag för stortvätt och tvättlinan blev snabbt full med blöt tvätt så jag fick hänga ungarnas sängkläder över hängmattan. Det fungerade utmärkt. Sedan lite avkoppling med en ny bok, men den verkar vara lite, ja, jag vet inte rikgitg.... Jag brukar kalla det psykobok, en viss typ av böcker. Men jag får se, den kanske är bra. Det är en man som är författare. Det kanske spelar in, vad vet jag.
Sedan dags för cykeltur med ungarna
Det blev lite sämre väder fram emot kvällen. I dikeskanten fanns det massor av tistlar, och då menar jag massor. Men vad är det på bild tre? Vad skulle sara p säga?
Jag hade helt glömt bort morgonens våndor och jakten på de otäcka djuren, men det är klart - de kan ju inte helt försvinna utan måste ju ta vägen någonstans. Usch och fy - titta vad otäckt
Bilderna är tagna med en uråldrig telefonkamera, gammal som gatan - med 1med 1mpx-kamera utan blixt, utan autofokus osv. Men min vanliga telefon är trasig..... fortfarande.
Kirunaturist och lite Ernstvarning
När jag kom hem jobbade jag med min stensättning, planerade ett blomsterarrangemang och avslutade med en rabarberkräm. Lite Ernstvarning!
/Micke
Svårare än det ser ut
När brädan väl var i vattnet provade jag att balansera på den och jag upptäckte ganska snart att det inte var så lätt som det såg ut. Sedan skulle jag dra upp seglet samtidigt som jag balanserade på brädan. Efter några sekunder så ramlade jag baklänges och fick en rejäl kallsup i det dyiga vattnet. Usch!
Min man stod på stranden och instruerade mig men jag blev bara irriterad och skrek saker som "jamän det är ju det jag gör" och "men du då". Och inte blev det bättre av att grannen roat iakttog eländet. Tydligen blåste det för lite, men det tyckte då rakt inte jag. Och vad gör man då man drivit in mot stranden? Hur sjutton vänder man? På sista bilden, den med krum rygg och gamnacke, avslöjar jag mina känslor. Irriterad, kall och uppgiven. Det var bara att paddla iland med hjälp av armar och ben, men inte ens det var lätt då det där jädrans seglet låg i vattnet.
Det bästa med spektaklet var nog ändå en varm och skön bastu efteråt.
Jag har dock inte gett upp. Jag ska nog lära mig. Men just idag så är det alldeles vindstilla.
Lite bättre väder
.
Jag har fått lite motion i form av gräsklippning idag och speciellt armarna känns möra. (Tomten är väldigt kuperad och man måste liksom knuffa och dra gräsklipparen för den är lite trasig, därav den utmärkta motionen man får av den)Och så var jag ju tvungen att dokumentera solen som äntligen tittat fram Det ser ut som ett ufo men jag har gjort lite ajabaja och fotat direkt mot solen, lite i protest mot att min kamera är trasig - (hela telefonen faktiskt, vet inte ifall jag kommit ihåg att skriva det.....)
Sommarrapport från Tuva
Hej!
För en Kirunahund som mig är det lite ovant att träffa på lite andra djur än ripor och renar. Därför blev det lite väl mycket intryck för mig i veckan när jag var på en liten "bondgårdssemester" (jag hade lite svårt att sova vilket inte matte uppskattade). Hästar är jag inte van vid. Inte heller en massa bondkatter .
Men jag träffade en trevlig kompis. En Bordercollie, Mimmi!
Hon var ganska trevlig, men skulle alltid ta alla leksaker av mig! Och hon skulle alltid ha platsen i soffan!
Trots allt var hon rolig och Husse har sagt att han ska skaffa en hund till (en border)
När kvällen kom vågade inte min Husse ta in hästarna så hans dotter fick rycka in!
Nu är jag tillbaka i Kiruna efter en liten jobbig bilresa hem. Vi åkte förbi IKEA i Haparanda och jag fick sitta vid hundparkeringen (Ingvar tänker då på allt) en lång stund!
Enligt rykten ska vi snart åka till Björkis (där är jag lite mer van att vara).
Sedan ska vi visst ut till Lofoten.
Hälsningar
Tuva!
Och regnet öser ner
Fast egentligen så shoppar jag inte sådär jättemycket utan jag går mest runt och tittar. Det är så avkopplande och roligt att bara strosa omkring i butikerna och titta på allt och alla.
Bönderna är tydligen glada. Och visst behövdes det regn efter denna torrperiod som varit. Affärsmännen är nog också glada eftersom det var många som tyckte att just idag var en bra shoppingdag.
Jag har ju tidigare nämnt att man blir klokare med åren och jag struntade helt i sommarrean och de cerisa klänningarna och minishortsen i mintgrönt. Istället investerade jag inför hösten och köpte ett par nya stövletter då mina gamla bruna favvoskor tappat yttersta klackarna och sulan släppt på flera ställen. (Den upmärkssamme kommer ihåg dem från i våras, då jag bla lagade dem med rx-lim. den uppmärksamme kommer kanske också ihåg att det höll ett tag)
Skorna är ett par bruna stövletter inhandlade på Nilson och givetvis i skinn eftersom jag får fotsvett annars.
Men vad är då bild två för ryslig bild? Jag var bara tvungen att föreviga ett "not to do". Tyvärr måste jag erkänna att det är min egen man som har klätt sig för att gå ut och springa i regnet. Jo, det är sant. Och jag som modebloggar och allt. Det är inte en båtflykting från något utbrytarryskt land utan min egen man.
- Men herregud, vad har du på dig? undrade jag. Folk lägger ju ner tusentals kronor på en löparoutfit, säger jag upprört. Till och med jag har ju craft-tights när jag är ute på promenad tillägger jag.
- Ja folk har så olika syften med sådant där svarar han oberört och springer sedan iväg. Häpen och mållös står jag kvar på gården och tittar efter honom. Ja, vad gör man????
Och sista bilden då? Ja, jag vet att den är lite opassande men det är ju trots allt fredag och det innebär aftonbladets klickbilaga och ett litet glas gott rödvin i lugn och ro. (Ungarna kollar bompan)
I kulturens tecken
Det innebar en dag i kulturens tecken
Vi var på museum och bildade oss. Det visade sig att museiekvinnans mamma var född i Kiruna. Så kan det vara. På första bilden är det en gigantisk kakelugn och biggans kakelugn, som jag så många gånger varit avundsjuk på, verkade helt plötsligt futtig. Notera museets toalett. Guldramar och kunglig tapet, jo jag tackar.
Utsikten var underbar från berget bredvid stan
Sedan bar det vidare till lite läskiga saker. Vi snackar häxprocesserna i Sverige. Och givetvis var vi tvugna att bestiga häxberget. Usch, det var lite otäckt faktiskt. Jag undrar vad kvinnorna tänkte på vägen upp till avrättningsplatsen. Det var ändå en bit att traska så de måste ha hunnit fundera en hel del.
70 kvinnor avrättade på ett och samma år. Många av kvinnorna mycket duktiga, kanske lite för duktiga och kompetenta. De ankalgades för att vara häxor och ha samröre med satan, dömda till döden av män. Tidens tro drabbar människan stod det på skylten. Ja så är det väl. För idag avrättas inte de ifrågasättande duktiga kvinnorna längre. Men de kommer inte med i styrelserna eller får de där toppjobben som männen får. Men de kallas fortfarande häxor, eller kärringar, eller satmaror etc. och är de alldeles för duktiga så blir de stämplade som lesbiska....... av män
Sedan dags att åka hem igen, och jag kunde ju inte låta bli att föreviga lite trevlig industri, denna gång massafabrik. I like
En tisdag i juli
Jag vet inte om jag skrivit det men min telefon, och därmed också min kamera, har gått sönder så bilderna som nu kommer att visas är tagna med inte min förra telefon, utan min förrförra. Därav kvaliteten (kvalitet kan här betyda dålig kvalitet)
Vad gör man då när det regnar och med två ungar? Jo, dagens utflyktsmål blev......
I bilen och vi passerar några samhällen. Bild två är en busskur i ett samhälle där en fd stadsminister har sin hemvist. fast han kanske är på ålderdomshem nu. men han är iallafall född och uppvuxen i detta samhälle. Hans förnamn är ett dubbelnamn och han är inte socialdemokrat, ej heller sverigedemokrat.
Resan fortsatte och nu börjar det bli riktigt spännande
Vad är då detta kan man undra?! Jo, det är inte mindre än bygget av ett av sveriges nya superduperfängelser som ska inhysa sveriges framtida superduperskurkar med dubbla murar och stängsel och annat grejs. Sedan vidare genom jättehögar av stockar och gigantiska skorstenar. Jag har alltid tyckt att industriområden är spännande. Min man har aldrig förstått hur jag kan gillar industriområden så mycket men så är det i alla fall. Speciellt industrihamnar väcker mitt intresse.
Bygget av Bottniabanan - vilket gigantiskt projekt.!! Och när man har barn har man en ursäkt att göra det där nördiga som man annars inte hade gjort själv. Ungarna älskade bottniabanans visningslokal och jag måste ärligt erkänna att jag också tyckte det var lite spännande. Det fanns en tågbana för småbarn med någon slags fjärrkontroll som ungarna gillade. Dessutom fick de godis, jag också för den delen. Och så var det gratis. Gratis är gott.....
Sedan bar det vidare in till centrum för mer aktiviteter.
Väl tillbaka i stugan så hade det klarnat upp och det var riktigt soligt. Middagen förtädes utomhus i solen och det var helt plötsligt sommar igen.
Tro det eller ej, men efter middagen tog jag på mig löpartights och tog en promenad. (man kan ju inte överdriva det här med motionerandet)
Men imorgon tror jag att det brakar lös igen.
5b är på intåg.....
HJÄLP - 5b på gång
Det regnade igår och tyvärr måste jag nog konstatera att det gör så även idag, för att inte tala om vad som händer imorgon. Vi snackar 5b, feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeem beeeeeeeeeeeeeeeee. (Jag hoppades att jag förträngt uttrycket som jag blivit itutad som barn och jag kan missminna mig men jag tror det var 5b det kallades)
5b
Det värsta som kan inträffa i västernorrland på sommaren.
Det som fick oss barn att darra av skräck
5b
Och om du blivit förskonad från 5b så kan jag berätta att det är ett lurigt, förrädiskt oväder på gång snett söderifrån. AAAAAAAHHHHHH. Hjälp. Ett oväder som inte går att förutspå och som kan hålla i sig vecka efter vecka med ihållande regn och blåst.
Isolerad på en ö längst ut i skärgården var det en ren skräck. Regn som bara öste ner dag efter dag och en hel skärgårdsbefolkning som blev mer och mer irriterad på varandra instängda i små stugor. Fast vi barn var ute ändå, det var så på den tiden. Eller så var vi i den enorma ladugården och lekte. För våra grannar hade en jättestor ladugård som en gång i tiden inrymt både kor och grisar men som när vi var barn fungerade som en enorm lekstuga med bråte och annat spännande.
Och nu är det alltså här. 5b. Tack och lov är jag inte isolerad på en ö utan kan med hjälp av bil förflytta mig till köpcentran, bibiliotek, länsmuseer och annat som faktiskt gör vardagen lite spännande. Igår blev det en tur till Paradisbadet kombinerat med lite shopping.
Men tillbaka till 5b. Vad ska man hitta på idag? Själv har jag ju min jättebra nya bok, men ungarna blir nog mer uttråkade eftersom de inte vill vara ute i regnet när de inte får hoppa på studsmattan (moderna ungar, inte som när jag var barn. vi hade inte ens studsmattor).
5b.....
Ospännande gårdag
Det var kallt och blåsigt och jag la mig i hängmattan med en bok under en filt och med samhällsbusströjan på. Och det var såååååååååååååååå skönt för jag slumrade till och insåg att man kan ladda batterierna även när det är kallt och blåsigt. Och jag har nog verkligen fått lov och lyckats få semesterkänsla eftersom jag när jag är ledig inte alls har lust att läsa något (är less på det normalt) men nu högg jag i den nya boken och kunde knappt slita mig. Tricket med böcker, för min del, är att ha böcker med hyfsat stor text och med hårda pärmar. Jag läser inte annars har jag noterat. Alla dessa jättetjocka pocketböcker skrivna med textstorlek 6 eller vad det nu är ju bara helt hopplösa att läsa.
Men idag är det dags för helt andra äventyr.
>Jag har dock inte möjlighet att dokumentera, eftersom min telefon är på reparation. Jag är så ledsen så ledsen.....
Inte längre varmt
Nu har det vänt. Redan igår hade det blivit kallare och nu imorse blev det inget kaffe i hammocken ty jag höll på att frysa ihjäl. Snabbt har jag glömt värmeböljans våndor och längtar redan tillbaka till en svunnen tid. Jag tycker egentligen att 24 grader är lagom och nu är det nog inte ens hälften. (Om man nu kan säga hälften om temperaturer. Då utgår man ju från noll men det kan ju faktiskt vara minus också och vad blir hälften då?)
Idag blir det således ingen svart tenniskjol utan ordentliga jeans och en fleecejacka får det bli. Det är lite halvsoligt men kallt och det låter som att gräsklipparen ropar på mig därute.
Dessutom har det hänt något tråkigt. Canadagässen har återvänt, nu en helt ny familj. I förrgår var det stort pådrag här och jag upptäckte att jag är riktigt dålig på att kasta sten. Min man iakttog mig men vis av erfarenhet valde han att inte kommentera min stenkastarteknik eftersom jag var rejält upprörd över de bajsande djuren. När jag vaknade imorse var det canadagässen som upptog mina tankar och jag tittade försiktigt ut, men idag var det ingen där. Tomten är dock nedbajsad. Suck....
en sorgens dag
så nu har jag ingen kamera heller eftersom min kamera satt i telefonen.
jag är så ledsen så ledsen
nina
Ute till havs
Soligt och trevligt och inga incidenter att tala om. Ön på bilden heter Högbonden, själv har jag inte varit iland där men fyren på bilden är idag ett vandrarhem som enligt uppgift ska vara jättemysigt.
Det mest spännande som hände under båtresan var nog att jag var tvungen att klättra upp på taket och styra med fötterna eftersom min man fick för sig at laga autopiloten mitt under båtresan. Och äntligen fick jag nytta av mina apfötter med långetårna. De fungerar nästan som fingrar.
Sedan var det dags att spendera några dagar på min barndoms ö, den ö som jag spenderade alla mina somrar på. Och så är det dags för lite bildning. Ön i bakgrunden är Sveriges högsta ö, men det vet du väl förståss vilken ö det är. Jag kan dessutom tillägga att det är en oerhört fin naturhamn på denna ö, nästan som en liten lagun och denna ö har jag klättrat upp på - med två småbarn kan tilläggas. Så jag är inte såååååååååå slö som man kan tro.
Flaggan är Malaysias flagga. Imorse var flaggan bytt till USAs flagga pga anledning.
Återresan var väl sådär. Jag blir mycket lätt åksjuk och båtresan tillbaka blev skakig för att uttrycka det milt. Eller som man säger här - det var sjögit. Och visst blev jag illamående, men jag kräktes inte i alla fall. Kallt var det också men om man är åksjuk så mår man bättre av att sitta uppe på däck.
Men hellre kall än att kräkas. Det gick sisådär att fota i vågorna och tro mig, det var betydligt vågigare än det ser ut, betydligt kallare också för den delen.
Men nu är jag äntligen hemma igen och efter en varm och skön bastu på torra land så är jag nöjd
nina