När det osannolika blir sannolikt
Fredag eftermiddag,
nästan alla har lämnat bygget. Jag är kvar, MSP1 är kvar.
Tidigare på dagen hörde jag plötsligt ett dovt dunk men brydde mig inte desto mer om det. Jag noterade det och tänkte att något ramlade ner på golvet.
Fredag eftermiddag 14.05 upptäcker jag att mobilen är borta. Märkligt, den låg ju vid datorn tidigare men den var spårlöst borta. Eftersom telefonen på rummet är trasig så ringde jag från mobil två för att söka mobil ett. Någonsans i fjärran här jag ett ljud. Först har jag svårt att lokalisera ljudet men efter visst sökande kryper jag in under skrivbordet och hittar till elementet. Det konstiga är att jag hör telefonen men hur mycket jag än söker eller tittar bakom elementet så finns den inte där.
Det är smalt mellan väggen och det flera meter långa elementet men telefonen är inte där. Jag kollar jättenoga. Ett tag tror jag att jag blivit tokig för den finns verkligen inte. Micke har sedan länge sedan gått hem så där sitter jag helt ensam och tror verkligen att jag blivit knäpp.
Jag känner bakom elementet och hittar en metallplatta. Och telefonen fortsätter ringa. Efter väldigt mycket kännande hittar jag ett smalt hål i övre delen av metallbrickan BAKOM elementet.
Snabbt kopplar jag ihop det och känner mig som jag föreställer mig att emil kände sig då han insåg att alfred kanske skulle dö och att ingen hjälp fanns att få. Telefonen har ramlat ner från skrivbordet, fallit bakom elementet (som är monterat blott någon centimeter från väggen) och vikt av in i en smal springa halvvägs mot golvet bakom elementet där en metallbricka är monterad framför. Jag slliter och drar och hackar på brickan men inser att det är kört. >Och telefnen ringer.
Alla har gått hem. Hjälp, vad göra. Jo, jag måste förnedra mig och be eleverna om hjälp. De blir upprymda över situationen och kommer rusandes. Vi snackar Johan, Kristin samt fröken Esko. Johan utbrister flera gånger "det är inte sant, det är inte sant". Men det är sant
När Johan väl lyckats bända upp metallplattan säger han, "nej, det är inte sant, har den fallit ner i fläkttrumman" Men någonstans mitt i eländet blev den lliggandes på någon slags avsats utan att falla ner i fläktsystemet. Jag visste inte ens att det fanns en fläkt, ett hål och en metallbricka bakom elementet. Men nu vet jag.
Så till Johan, Kristin och Linnea. Tack för hjälpen. Elever är faktiskt rätt bra att ha och du vet vad jag brukar säga; det händer alltid något spännande i skolans värld.
Och hur sannolikt var det att telefonen skulle trilla ner Bakom skrivbordet, in bakom det smala elementet och likt en värmesökande robot vika av och prångla sig in i en springa bakom elementet.
men å andra sidan, hur sannolikt är det att man vinner 100 miljoner. fast man vinner ju hellre 100 miljoner, men ändå
trevlig helg
nina
nästan alla har lämnat bygget. Jag är kvar, MSP1 är kvar.
Tidigare på dagen hörde jag plötsligt ett dovt dunk men brydde mig inte desto mer om det. Jag noterade det och tänkte att något ramlade ner på golvet.
Fredag eftermiddag 14.05 upptäcker jag att mobilen är borta. Märkligt, den låg ju vid datorn tidigare men den var spårlöst borta. Eftersom telefonen på rummet är trasig så ringde jag från mobil två för att söka mobil ett. Någonsans i fjärran här jag ett ljud. Först har jag svårt att lokalisera ljudet men efter visst sökande kryper jag in under skrivbordet och hittar till elementet. Det konstiga är att jag hör telefonen men hur mycket jag än söker eller tittar bakom elementet så finns den inte där.
Det är smalt mellan väggen och det flera meter långa elementet men telefonen är inte där. Jag kollar jättenoga. Ett tag tror jag att jag blivit tokig för den finns verkligen inte. Micke har sedan länge sedan gått hem så där sitter jag helt ensam och tror verkligen att jag blivit knäpp.
Jag känner bakom elementet och hittar en metallplatta. Och telefonen fortsätter ringa. Efter väldigt mycket kännande hittar jag ett smalt hål i övre delen av metallbrickan BAKOM elementet.
Snabbt kopplar jag ihop det och känner mig som jag föreställer mig att emil kände sig då han insåg att alfred kanske skulle dö och att ingen hjälp fanns att få. Telefonen har ramlat ner från skrivbordet, fallit bakom elementet (som är monterat blott någon centimeter från väggen) och vikt av in i en smal springa halvvägs mot golvet bakom elementet där en metallbricka är monterad framför. Jag slliter och drar och hackar på brickan men inser att det är kört. >Och telefnen ringer.
Alla har gått hem. Hjälp, vad göra. Jo, jag måste förnedra mig och be eleverna om hjälp. De blir upprymda över situationen och kommer rusandes. Vi snackar Johan, Kristin samt fröken Esko. Johan utbrister flera gånger "det är inte sant, det är inte sant". Men det är sant
När Johan väl lyckats bända upp metallplattan säger han, "nej, det är inte sant, har den fallit ner i fläkttrumman" Men någonstans mitt i eländet blev den lliggandes på någon slags avsats utan att falla ner i fläktsystemet. Jag visste inte ens att det fanns en fläkt, ett hål och en metallbricka bakom elementet. Men nu vet jag.
Så till Johan, Kristin och Linnea. Tack för hjälpen. Elever är faktiskt rätt bra att ha och du vet vad jag brukar säga; det händer alltid något spännande i skolans värld.
Och hur sannolikt var det att telefonen skulle trilla ner Bakom skrivbordet, in bakom det smala elementet och likt en värmesökande robot vika av och prångla sig in i en springa bakom elementet.
men å andra sidan, hur sannolikt är det att man vinner 100 miljoner. fast man vinner ju hellre 100 miljoner, men ändå
trevlig helg
nina
Kommentarer
Postat av: olle
det är bara msp1 som är så hjälpsamma :D hehe
Postat av: Nina
Ja, fast du var ju inte där.....
Postat av: Einstein
Det är sannolikt att det osannolika ska hända!
Postat av: Kristin
Dramatik!
Trackback