twotwothree

Ja, dagens första inlägg måste ju handla om branden helt enkelt. Det känns lite stort. När man själv inte är direkt berörd är man mest fascinerad över katastrofer som en skolbrand. men då man är berörd blir det som något annat.

Jag kommer ihåg när stadsbiblioteket brann upp i Linköping. Det var ofattbart. Röken sträckte sig ända upp till molnen kändes det som och stan låg i ett tjockt rökmoln i tre dagar efteråt. Efter att ha bevittnat förödelsen (Tro mig - ett jättebibliotek brinner riktigt bra) cyklade jag hem och grät.  Helt plötsligt hade jag blivit lite hemlös. För vi var några stycken som alltid brukade samlas på bibblan och plugga lite (och fika och kanske gå på stan en sväng) och nu visste jag helt plötsligt inte vart jag skulle ta vägen.

 

Och så är det nog lite för elever och personal på lomboloskolan. Man blir hemlös och vilsen. 

nina