Allt är relativt
Tänk om det är så att det inte finns någon sanning utan att allt liksom är i jämförelse med något annat. Som det här med att vara lång (ja, du kanske kommer ihåg peter jidhe-inlägget).
Min syster är en och åttio. det är långt om man bor i kiruna, fast nu har hon flyttat (inte bara för att hon var lång men om jag ska vara ärlig finns det nog med litegrann) En gång hade hon varit på arran (det hette så på den gamla goda tiden) och en kille kom fram och frågade om hon ville dansa. hon var väl nyss fyllda arton och svarade ja. hon reste sig upp för att följa med till dansgolvet och när hon reste sig upp tittade killen på henne där hon stod i hela sin längd. han sa ingenting utan gick tyst därifrån. hon stod kvar och tittade efter honom.
det kanske är jobbigt att vara en och åttio i "lilla" kiruna.
själv är jag en och sjuttiontvå. det är en bra längd tycker jag. fast i kiruna är det långt. konstigt va!??dessutom har jag ofta klack .
jag är nästan alltid nöjd med att vara en och sjuttiotvå. utom när jag går mellan britt och biggan. . om jag går bredvid är det ok, men just när jag går mellan dem känner jag mig som en jätte. en sådär ful ,stor otymplig jätte på något sätt.
en gång råkade jag uttrycka detta för en kollega. jag känner mig som en elefant suckade jag. min kollega var först tyst men sedan sade kollegan; "nä, inte är du väl som en elefant. kanske mer som en giraff"
men jag kan ju berätta att den kollegan inte är speciellt lång
så om du känner dig för lång eller för kort, testa att byta umgänge - saker och ting kan förändras
nina
