Mitt ute i ingenstans
På ett tåg mitt ute i ingenstans. Vi är ensamma i vagnen. Så stannar tåget någonstans på landet, Mullsjö tror jag det heter. På perrongen står Ultima Thules största fanklubb (ser det ut som) och skrålar. De är sex stycken men låter som tjugotvå. De bär på varsin back starköl. Klockan har precis passerat tolv mitt på dagen.
Ja då var det nog slut på lugnet skrattar min man. Du tror väl inte de kommer hit frågar jag lite oroligt. Innan han hinner svara hör jag "Kolla, den här vagnen är nästan tom". De är fulla, kryllar av tatueringar och några är oroväckande korta i håret. . Min son kan inte sluta stirra på dem, och man riktigt ser hur han funderar på vad detta egentligen är.
Ibland är det kanske tur att man arbetar som gymnasielärare ändå. För de påminde mycket om en eller annan klass man haft genom åren som man mött något överförfriskade sådär precis i slutet av terminen.
Och visst är de jobbiga, riktigt pissjobbiga för att vara ärlig, men man kan som inte låta bli att skratta lite då konduktören kommer för att säga åt dem. De visar sig vara rätt harmlösa och tom rätt underhållande. Och så känner jag att detta bara måste förevigas. Ett tåg, mitt på dagen ute på landet. De blir jättestolta då jag fotar men är lite för fulla för att undra vad jag ska med bilderna till. Någon tror att de kommer att hamna i någon slags porrtidning men jag förklarar att det inte riktigt är det de ska användas till. Men så glömmer de bort bilderna och fortsätter sjunga den där svenska fjortissången, jag kommer inte riktigt ihåg vad den heter. Och så är vi framme vid slutstation och grabbaran kliver av de också. Precis när de raglar ut ropar en av grabbarna till småbarnsfamiljen (dvs oss): ÖÖÖh, hare så bra förresten". Dessamma svarar jag, och ta det lugnt. Sedan skiljs våra vägar. Och nu sitter jag sitter i t-shirt i solen och inser att Sverige är ett långt land.
Glad påsk!
Ja då var det nog slut på lugnet skrattar min man. Du tror väl inte de kommer hit frågar jag lite oroligt. Innan han hinner svara hör jag "Kolla, den här vagnen är nästan tom". De är fulla, kryllar av tatueringar och några är oroväckande korta i håret. . Min son kan inte sluta stirra på dem, och man riktigt ser hur han funderar på vad detta egentligen är.
Ibland är det kanske tur att man arbetar som gymnasielärare ändå. För de påminde mycket om en eller annan klass man haft genom åren som man mött något överförfriskade sådär precis i slutet av terminen.
Och visst är de jobbiga, riktigt pissjobbiga för att vara ärlig, men man kan som inte låta bli att skratta lite då konduktören kommer för att säga åt dem. De visar sig vara rätt harmlösa och tom rätt underhållande. Och så känner jag att detta bara måste förevigas. Ett tåg, mitt på dagen ute på landet. De blir jättestolta då jag fotar men är lite för fulla för att undra vad jag ska med bilderna till. Någon tror att de kommer att hamna i någon slags porrtidning men jag förklarar att det inte riktigt är det de ska användas till. Men så glömmer de bort bilderna och fortsätter sjunga den där svenska fjortissången, jag kommer inte riktigt ihåg vad den heter. Och så är vi framme vid slutstation och grabbaran kliver av de också. Precis när de raglar ut ropar en av grabbarna till småbarnsfamiljen (dvs oss): ÖÖÖh, hare så bra förresten". Dessamma svarar jag, och ta det lugnt. Sedan skiljs våra vägar. Och nu sitter jag sitter i t-shirt i solen och inser att Sverige är ett långt land.
Glad påsk!
Kommentarer
Trackback
